Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons
HSPYoga

Jag minns varje oförrätt

Sedan jag blev mamma till lilla Aelia har jag funderat mycket på hur hon kommer att bli, vilken slags personlighet hon är och kommer att få, om hon blir blyg eller rättfram, om hon är högkänslig som sin mamma eller mer som sin pappa (det vill säga icke-högkänslig). Det får mig också att tänka tillbaka på min egen barndom, och hur enklare allt hade varit om jag – eller mina föräldrar – hade varit medvetna om att vissa människor är högkänsliga. Om vi hade förstått. Då hade jag nog inte känt mig så annorlunda, så utanför – ja, så känslig – i så många år.

Tänk att det skulle dröja över 30 år innan jag blev medveten om det.

Och när jag fick nys om begreppet var det både en lättnad och en sorg. För som sagt, tänk om jag hade vetat att det inte var något fel på mig, att en del människor är extra känsliga och att det är precis som det ska vara.

När jag var liten ansågs jag vara blyg. Det var jag inte. Jag var däremot tystlåten och iakttagande när jag befann mig bland människor jag inte kände så väl. I skolan till exempel. Jag minns på ett utvecklingssamtal i fyran eller femman att fröken sa till min mamma att “Sofia är tyst och tillbakadragen, väldigt tillbakadragen”. Och jag tänkte i mitt stilla sinne: “Det är jag inte alls det kärringjävel, du vet ingenting”.

Japp, så gick tankarna då, hihi… Men jag sa naturligtvis ingenting, satt bara tyst och tittade ner i golvet. Detta hade dock inte med blyghet att göra utan på grund av att jag var för väluppfostrad för att be fröken dra dit pepparn växer.

Bara för att man är tyst betyder inte det att man är svag. Det betyder inte att man är blyg. Och bara för att man är känslig betyder inte det att man låter sig trampas på. Vi ser, vi iakttar – och vi minns. Vi kommer ihåg varje god gärning, varje oförrätt.

Inom yogan har jag mött så många som jag, så många högkänsliga. Och det är fantastiskt. “Your vibe attracts your tribe” heter det ju. Vackert <3

Namaste

/S

 

Annons
Annons
Citat

Dags att plocka upp mitt liv igen

“Förlorar du dina drömmar så kan du också förlora förståndet”

– Mick Jagger

Citatet ovan fick jag syn på i min kalender (japp, kör fortfarande med pappersvarianten hihi) och det fick mig att börja fundera på det här med drömmar. Så klart. Och jag tror att det är fler än jag i detta nu, när det är sommar och ledigt för många av oss, som börjar fundera kring hur det egentligen står till med tillvaron. Kanske har du semester och tid och tillfälle att tänka lite mer på ditt liv – och kanske du upptäcker att du inte befinner dig där du vill vara. Att du någonstans längs vägen hakade på någon annans drömmar och därmed kom ur kurs utan att du själv märkte det. Förrän nu, när du sitter i skuggan och skrollar igenom andras lyckliga, lyckade, perfekta Instagramliv (HAHAHA) och känner att det faktiskt känns ganska tomt. Eller att det är någonting som skaver.

För det är så himla viktigt, det här med att följa sina drömmar. Att inte tumma på det man vill och behöver för att må bra och känna sig levande. Att våga ställa krav, trots att det kanske inte klingar i samklang med människorna runt omkring dig.

Jag tycker det är så svårt. I och med att jag fick lilla Aelia för snart 10 månader sedan så har näst intill allt fokus legat på henne. Och så kommer det att fortsätta vara, hon är mitt allt. MEN, ju längre tiden lider märker jag att jag blir mer och mer sugen på att “plocka upp livet” – mitt liv – och fortsätta förverkliga det jag drömmer om, både privat- och karriärmässigt. Mina prioriteringar har ändrats sedan jag blev mamma, en del drömmar också, men sedan några veckor tillbaka känner jag att tiden är kommen att åter igen ta ut riktningen.

En av de saker som jag tycker är svårast med det här är att ta hand om min egen energi utan att drabbas av dåligt samvete, trots att jag VET att jag som mamma behöver en paus då och då, och att jag inte är en sämre mamma för det. Jag vet det, jag skriver det och jag säger det till andra (haha, jag ÄLTAR det!) – men det är svårt att känna och ta till sig ändå. Ni av mina läsare som är mammor vet nog vad jag talar om? En gång läste jag någonstans att man har KONSTANT dåligt samvete som mamma. Då tänkte jag att det var bullshit. Nu vet jag att det nog är sant  😉

Men vad är man egentligen för förebild för sitt barn om man inte jobbar på att förverkliga det man drömmar om? Om man bara släpper taget om ens innersta längtan och låter andra styra ens liv i den riktning som passar dem?

Anyway, bebisar och mycket annat i livet kan få en att lägga sina drömmar på is ett tag. Det viktigaste är dock, tror jag, att man aldrig ger upp sina drömmar och alltid uppmärksammar dem i tanken, även om man inte just för tillfället aktivt kan ge dem all den uppmärksamhet som krävs för att man ska nå slutresultatet.

Namaste

/S

 

 

 

Populärt från Yogaworld.se

Veckans bästa

Vinmeditation & goda vibbar – Veckans lista är här

Kel i massor innan mor och far gav sig ut på date.

Hej!

Hur har er vecka varit? Min har varit slitig på sätt och vis, samtidigt har den varit härlig. Det är väl så – mår man lite “sämre” så har man en tendens att känna av saker och ting starkare, även de positiva upplevelserna <3 Och veckan har absolut inte varit utan glädjeämnen, annars skulle jag ju inte ha något att skriva om här i veckans “best of”-inlägg  😀

Anledningen till min lite låga energi- och humörsnivå beror till stor del på lilla Aelia, som har mått lite dåligt. Hon har haft feber, sovit lite oroligt, varit extremt ojämn i humöret (skrattar ena sekunden och gråter nästa – man kan ju tro att hon brås på mig  😉  ) Anar att det äntligen är tänder på gång, samt att hon trätt in i en ny utvecklingsfas. Som tur är har jag fått mycket hjälp av min mamma och så har jag försökt sova en hel del, sömnen är verkligen den bästa medicinen!

Men nu får det vara nog om humör och utvecklingsfaser – Vad säger ni, ska vi gå rakt på?

Veckans bästa:

• Mysstund: Hm, nej daten med min man i fredags kväll (som hör och häpna – faktiskt blev av!) kvalar inte in här. Det gör däremot eftermiddagen, då jag kramade skiten ur tussen och tankade så mycket kärlek jag kunde innan vi skulle bege oss ut på stan. Tänk vad man kan älska en liten människa. Och sakna henne när man är borta ifrån henne. Att stanna hemma var däremot inget alternativ, då vi visste att hon skulle sova som en stock och inte vara mycket till sällskap ändå  😉

• Craving: Alltså, californiarullar med extra chilimayo och furikake – hur gott? Skulle kunna äta det till middag varje dag. LOVE  😀

• Tips: Boken “Det kommer alltid en ny himmel” av Lori Nelson Spielman. Skönlitterär bok som handlar om att våga lämna det bekanta, det trygga och det utstakade… Om vad man kan vinna om man släpper taget och följer sitt hjärta. LÄS! Snälla.

• Stund för mig själv: En gång i veckan brukar jag försöka få till en frukost på egen hand. Då får maken ta hand om dottern och jag åker in till stan för att äta frukost och skriva lite. Gott, skönt, avslappnande och ett tillfälle att få lite perspektiv på livet. Jag som egentligen inte tycker om att äta frukost någon annan stans än hemma tycker att det är riktigt ljuvligt  😉

Kaffe, yoghurt och tid för reflektion.

Meditation: Nej, jag har inte suttit i lotusställning och rabblat mantran, men en sen eftermiddag när jag och Aelia kom hem från mamma och jag var alldeles slut i både kropp och själ så fann jag ingen annan råd än att lämna över dottern till maken och sätta mig ute i kvällssolen på den hölika gräsmattan med ljuddämpande hörlurar och ett glas rosévin. Där satt jag i tystnaden i närmare två timmar och bara fulglodde, andades och drack vin. Efter det var jag som en ny människa. Mer vinmeditation åt folket, säger jag  😀

Och förutom vinmeditation vill jag förespråka mer bad åt folket!! Bilden nedan tog jag i veckan när jag smet iväg till stranden för ett snabbt dopp. Alltså, hur härligt är det inte att bada? Kallt, visst men efteråt mår man så himla bra (mmm, trots den bistra uppsynen). Bilden är en skärmdump från min Insta Story – därav ankan i armhålan  😉

Med det önskar jag er en underbar helg full av goda vibes och härliga upplevelser. Bada, ät och drick gott, vänd ansiktet mot kvällssolen och njut av sommaren – det ska jag göra  <3

Namaste

/S

 

CitatHSP

Inte mitt ansvar

Ah, livet va. Frustrerande, utmanande och alldeles alldeles underbart  😉

På senaste har mina samtal med en god vän handlat om det här med att ta ansvar för andra människor, exempelvis livspartners eller syskon. Man oroar sig över dem, , försöker styra och “hjälpa”, tror att man vet vad som är bäst.

Hm, mår man bra av det?

Njaaaaeee, det jag och min vän har kommit fram till är ett klart och tydligt rungande NEJ!

Man mår piss av det, för det går inte. Resultatet är istället frustration och smärta av att gång på gång stånga huvudet i väggen.

Och lika lite som det går att försöka kontrollera en annan människa och dess tankar, idéer och därmed handlingar – lika lite går det att försöka vara “everyone’s sunshine” – alltså allas lilla solstråle som ser till att alla har det bra, mår bra, skrattar och trivs.

Varken jag eller min vän lyckas hela tiden, men vi är medvetna om vad vi håller på med och vi jobbar med det. Det är djupt rotade vanor som inte går att komma över hur som helst, det är nog någonting vi kommer att få arbeta med ett tag, kanske hela livet.

För en högkänslig människa som jag själv tror jag det är extra svårt att inte engagera sig i andra, då åtminstone jag känner hela energin hos den medmänniska som mår dåligt – oavsett om det är stress, sorg, frustration eller ledsamhet. Precis som jag känner i hela min varelse om människorna i min omgivning är lyckliga, glada och vid gott mod. Att skilja deras känslor från mina är en stor utmaning, som jag ständigt kämpar med. Det är inte förrän nyligen jag blev medveten om att det inte alltid är mina egna känslor som irrar omkring i min kropp utan signaler som jag plockat upp från omgivningen.

Hur går era tankar kring detta? Hur gör man för att ta “lagom” ansvar för sina medmänniskor? Hur gör ni som precis som jag “plockar upp” energi från människor runt omkring er?

Namaste

/S

Citat

“Tänk inte så mycket”

 

Åh vad tiden går! Måndag igen  🙂 Och det betyder som sagt nya utmaningar, olika utmaningar beroende på vart vi är i livet och vad vi jobbar med. Vad vi väljer att rikta vårt fokus. Förra veckan jobbade jag med att försöka ta en dag i taget. Att känna efter hur dagsformen var och skapa min dag utefter den. Redan i mitten av veckan märkte jag hur mycket energi jag fick över av att försöka leva mer “här och nu”, att fokusera på dagen som var – inte älta eller analysera föregående dag eller planera och fundera över hur morgondagen eventuellt skulle bli, för det vet man ju ändå aldrig.

Att ta ett steg i taget, så som citatet ovanför lyder, är alltså – enligt mig – en väldigt god idé. Både när det kommer till hur man ser på de dagar som man tycker känns jobbiga (eller härliga!), men även när det kommer till målsättning, arbete och drömmar. Ta gärna ut riktningen, men fokusera sedan på ditt arbete – utför det med njutning, glädje och passion. Du kommer fram, tids nog. Men med ett öga på målet och ett på arbetet så kommer det att ta längre tid än om du helt och fullt fokuserar på din uppgift. 

Och för alla som tycker att det här låter bekant – yes, det kommer från boken Munken som sålde sin Ferrari. Inte mindre sant för det  😉

Igår kväll när jag satt och reflekterade över den kommande veckan bestämde jag mig för att fortsätta jobbet med att försöka att inte tänka så mycket, utan istället känna efter. En dag i taget, ett steg i taget. “One step at a time is good walking”. Det blir bäst så, åtminstone för mig, åtminstone just nu. För just nu har jag ingenstans jag behöver ta mig, förutom längre in i mig själv.

Namaste

/S

1 2 74