BLOGGMENY
YOGA WORLD
Bebis

Tvära kast – Vem hade kunna ana?

Jag sitter på golvet och bloggar, bredvid mig ligger lilla Aelia och snusar förnöjt i sitt babygym. Hon har somnat där efter middagen och jag har låtit henne ligga kvar. Anledningen till att jag sitter på golvet och så pass nära beror inte på att jag är orolig och behöver kolla till henne utan på att det gör ont i hela kroppen på mig av att inte få vara nära henne, att känna hennes lilla varma kropp mot min och dofta på hennes lena hjässa.

Jag vill inte väcka henne för att bara få ta henne i famnen, så jag antar att detta är det nästa bästa alternativet – att sitta så nära som möjligt och skriva om min stora kärlek och längtan till henne.

Vem hade kunnat ana att det var så här det skulle kännas att bli mamma?

Men jag ska inte ljuga, man kastas onekligen mellan känslor i den situationen som vi är i nu, med en två månaders liten bebis. Ena stunden står man med tårarna rinnande nerför kinderna och frågar sig själv hur ska man ska  klara av det här medan man morgonen efter inte kan tänka sig någonting mer fantastiskt än att få ta hand om det här lilla livet, den underbara själen som har valt att komma till just mig och min man.

Ljuvligt, jobbigt och alldeles, alldeles underbart.

Namaste

/S

 

17 november, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
BebisOkategoriseradePersonlig utveckling

Nya insikter hela tiden

Alla mödrar där ute, har ni sett? På tidningen mamas hemsida listar de 21 saker som man lär sig under det första året som förälder. Här har ni listan.

Nu har jag bara varit mamma (till en underbar och nöjd liten tjej ska tilläggas) i cirka åtta veckor, men under den tiden har jag hunnit få perspektiv på en hel del saker, och jag kan faktiskt skriva under på det mesta som står listat redan nu 😉

Fler grejer som jag kommit underfund med är följande:

• Man kan inte spara livets guldkant till helgen för man vet aldrig hur läget är då. Kanske vill du inte annat än att gråta en skvätt och gå och lägga dig tidigt (med känslan av att helst aldrig vakna mer). Mitt råd? Får du feeling efter ett glas rött och något gott att äta en måndag eller tisdag – go for it!

• Det är okej att gå och lägga sig klockan 20 om du känner dig helt förbi av trötthet. Som min man sa: “Du blir inte roligare för att sitta för att du sitter uppe, dessutom få en chans att jobba undan lite”. Snäll han är, min man 🙂

• Tidsbrist och trötthet är uppfinningarnas moder, och jag kan nu konstatera att det går liks bra att ha sport-bh:n utanpå amningslinnet som under om man ska en snabbis till affären eller ta en runda med vagnen runt kvarteret innan det vankas mat igen.

• Bröstvårtsalvan Purelan är lika bra på nariga nipplar som den är snygg på läpparna! Jag skulle faktiskt våga påstå att den är bättre de flesta dyra märken, och då har jag ändå provat det mesta. Att den är tillverkad av lanolin, dvs ullfett, kan man ju försöka förtränga…  :-/

Och så till sist – Ett råd till dig som ska hälsa på en nybliven mamma: Hur glad man än blir av små söta bodies och leksaker så finns det inget som slår en påse fina praliner till den ammande modern. En låda Aladdin, tre kilo lösgodis (eller varför inte några buckets Ben & Jerrys cinnamonbun?) går också bra  😉

Har du fler insikter som ditt moderskap bidragit med? Berätta gärna i kommentarerna!

Namaste

/S

13 november, 2017 | 2 KOMMENTARER!
MeditationPersonlig utvecklingYoga

Tillbaka på mattan

En känsla av att komma hem, av att stillsamt och varligt återvända och landa i kroppen, till en trygg plats som jag hela tiden befunnit mig i men ändå inte upplevt helt och fullt på väldigt länge.

Så kändes mitt första möte med yogamattan efter flera månaders frånvaro.

Egentligen var det inte alls meningen att jag skulle yoga, jag rullade ut mattan enbart för att sätta mig och andas och sträcka ut bröstryggen lite. Tro mig, det behövs efter sex amningar om dagen i nästan sju veckor, där resultat blir en allt krokigare rygg och klädsam gamnacke (vad annars när man har världens vackraste flickebarn att vila ögonen på?)  😉

Men så satt jag där och andades och tänkte att “jag provar med en solhälsning! Förmodligen funkar det inte utan sträcker alltför mycket i snittet, men det kan vara värt ett försök.”

Det var som om kroppen talade till mig, sa till mig att våga testa, att den verkligen hade längtat efter det och att tiden nu var mogen (ja, jag vet hur det låter, men sådan var känslan 🙂 ).

Och som jag skrev ovan var det som att komma hem. Av snittet kände jag ingenting och en solhälsning blev till flera som blev till krigaren som blev till trädet, som blev till sidoplankan… Kroppen ledde mig och jag lydde.

Så jag antar att jag i och med denna smått religiösa upplevelse är tillbaka på mattan. En månad tidigare än jag räknat med. Och jag är så tacksam, för eftersom vad som varit en pissig natt och en därpå pissig dag blev min lilla session på mattan som välgörande balsam på öppna sår.

Hemma igen, lika hemma som jag är när jag tittar i min dotters vackra ögon eller sätter mig framför datorn för att skriva (och ofta försvinna in i) en text.

Namaste

/S

 

7 november, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
BebisPersonlig utvecklingYoga

När man inte orkar mer

Brist på sömn kan knäcka den starkaste, och jag förstår att det har använts som tortyrmetod i vissa delar av världen under vissa epoker. Skulle tro att det är väldigt effektivt.

Ibland, när lillsnuttan gnäller, gnyr, gråter och inte finner ro trots att det är mitt i natten är det svårt att finna lugnet och sin inre yogi. Ibland lyckas det medan tankarna ibland går mer åt: “MEN FÖR I HELVETE, VI SLUTAR MED AMNINGEN OCH BÖRJAR FLASKMATA MED ERSÄTTNING SÅ ATT JAG KAN TA MIG EN SÖMNTABLETT OCH SOVA 12 TIMMAR PÅ RAKEN – JAG ORKAR INTE MEEEER!!!”.

Typ så. Inte för att jag skulle behöva en sömntablett om min man mot all förmodan skulle flaskmata flickabarnet och ge mig en natts lugn och ro, men ni fattar. Ibland vill man bara ha nåt som är mer snabbverkande än meditation och medveten andning, och då är receptbelagda piller ganska härligt  😉

Hur går då tankarna de stunder då jag verkligen kan ta fram min inre yogi? Jo, när jag sitter där i gryningen med ett oroligt barn vid bröstet tänker jag först och främst att jag inte är ensam. Jag kan också ta till mig tanken om att ingenting är för evigt – this too shall pass ni vet.

Men det viktigaste jag tar till mig i dessa stunder när jag tycker som mest synd om mig själv är att JAG JU FAKTISKT KAN VÄLJA HUR JAG SER PÅ SITUATIONEN.

Att tänka att amma och trösta mitt barn inte är ett måste, utan ett privilegium.

I don’t HAVE to – I GET to.

Är ni med? Ovanstående mening kan man applicera på en hel del här i livet. Ge det ett försök nästa gång saker och ting känns åt helsike. Försök välja hur du ser på situationen. Ibland funkar det, ibland funkar det inte, men det är i alla fall värt ett försök.

Namaste

/S

 

2 november, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
BebisYoga

Sämsta rådet ever?

Hello!

Hur har ni det? Här tuffar det på. Trots att lillhönan sover bra med bara en matning per natt så frestar mamma- och pappalivet på. Man är konstant trött, så är det och det kan väl alla föräldrar skriva under på.

Alla föräldrar kan väl också skriva under på att man får en hel del råd när det dimper ner en liten bebis – både välkomna och mindre välkomna. Ett av råden som jag fick innan Aelia kom till oss var: “Passa på att sova när bebisen sover”.

Ett gott råd, tänkte jag då, men det var innan jag lade ner huvudet bredvid en liten tös som både galer, kacklar, gnyr, jollrar, nyser, stönar och har alla tänkbara ljud för sig i sömnen. Och som nybliven mamma som i samma stund ungen plockades ur magen på henne belönades (?) med superduperkänsligt hörselsinne är det inte überlätt att få någon sömn i det läget, inte ens med öronproppar i. Och OM barnet mot all förmodan skulle SOVA TYST så dröjer det inte länge innan hunden börjar snarka borta i sin korg…  🙂

MEN, efter en sådär fyra veckor som mor så har faktiskt tröttheten tagit överhand och jag har lyckats slumra bredvid min dotter dagtid några gånger. Och det tackar jag högre makter för, likaså att jag har en snäll mamma som kommer hit när jag behöver hämta hem en timmes ostörd sömn eller två. För sömn är inget man som nybliven förälder kan få för mycket av, man är tacksam om man slumrar bort om så bara för en kvart.

Suddig bild i mer än en bemärkelse…

Så tro inte annat än att jag är tacksam, för det är jag, i alla bemärkelser (trots att jag klagar lite). Och om tacksamhet och hur man på ett yogiskt sätt kan tänka för att klara av slitsamma vaknätter skriver jag om i ett senare inlägg – Stay tuned!!

Namaste

/S

 

 

23 oktober, 2017 | 2 KOMMENTARER!
1 2 63
Annons