Hej!

Tiden går och jag har slutat jobba sedan cirka en vecka tillbaka. Det är svårt att koppla av, för samtidigt som jag är trött så känner jag mig rastlös. En ganska vanlig känsla, vad jag förstår efter att ha googlat runt på diverse gravidforum  🙂

Så vad händer? Jo, jag försöker ta det lugnt. Läser en hel del, tar en tupplur när andan faller på, försöker komma ut på en timmes (rask) promenad varje dag, och så boar jag. Ja, hu så jag boar! Här rensas det och görs om överallt. Just nu är “the master bedroom” under renovering. Man vill ju ha ett riktigt mysigt sovrum att ligga och amma i menar jag… 😉

Eftersom jag spenderar en hel del i tystnad och för mig själv så blir det naturligtvis en hel del funderingar, på gott och ont (det vet ni som liksom jag är tänkare…).

Hur ska jag förbereda för att allt ska flyta på så bra som möjligt när pluttan väl är här? Infrysta matlådor med hemlagad, näringsriktigt och rejäl mat är på gång så smått. Än så länge så väntar ugnspannkaka med spenat och ost samt Blossoms fantastiskt goda linsgryta i frysen. Ett annat recept som jag tänkte prova att laga i veckan är den här lasagnen gjord på bönpasta.

• Har ni fler förslag på bra recept att laga och frysa in tar jag gärna emot dem!

Yogan har jag mer eller mindre lagt på hyllan. Det smakar liksom mer än det kostar, känns obekvämt och konstigt, som om lillpluttan kommer i kläm. Men jag får ändå ge mig själv en klapp på axeln för att jag klarat av att utöva mitt vanliga pass så långt som in i sista månaden av graviditeten. Jag är övertygad om att det är den som har hjälpt mig slippa krämpor under graviditeten, där både foglossning och andra svårigheter lyser med sin frånvaro (än så länge i alla fall…). Har tänkt tanken att ägna mig åt en stunds meditation varje dag istället, men det blir bara inte av. 

Ett steg som jag har tagit mot ett lugnare och mer harmoniskt inre är i alla fall att jag de senaste veckorna försökt dra mer på tiden då jag helt enkelt slösurfar omkring på nätet. Facebook och Instagram försöker jag bara kika in på en gång om dagen, mejlen likaså. Det går ju så mycket (onödig) tid åt att hålla på och klicka sig in och fram och tillbaka, tid som jag just nu vill lägga på vila och läsning och senare på min lilla dotter.

Så där har ni en liten sammanfattning av hur mitt liv ser ut nu: Mindre jobb, yoga och skärmtid, mer funderingar, boande och förberedelser inför den stora ankomsten. Precis som det ska vara  😉

Namaste

/S

Efter allt tjat om att jag bara vill käka yoghurt och keso fick jag igår i mig något annat till middag – och herre jösses så gott det var! Visst, magknipet kom som ett brev på posten, men det var faktiskt värt det. Typ i alla fall.

Enkelt var det också – vi gjorde helt enkelt som Kajsa Warg (“man tager hvad man hafver”) och rotade igenom kylen efter rester att steka ihop någonting på. Kokta kalla nypotatisar, ett gäng kantareller (plockade på Ica, bästa och mest pålitligaste svampstället om du frågar mig  😉 ), en hackad gul lök, en vitlöksklyfta, en näve bladspenat och så lite överbliven fetaost.

Svampen, löken och potatisen stekte vi i smör och strax innan servering vände vi runt allt med spenaten. Som pricken över i:et smulade vi lite fetaost över och voilà – en supersmarrig pytt av det bästa som säsongen har att erbjuda just nu. För att förstärka Norrlandskänslan (var nu den kom ifrån) så mumsade vi även polarknäcke med bregott och superduperlagrad ost.

Bild? Nej, det hann jag inte ta någon. Den här över kommer från Pixabay.com. För vill ni veta en sak? Jag har inte i hela mitt liv varit ute i skogen och plockat kantareller. Det finns andra som gör sådant åt en, som min mamma hade sagt…  😉

Nu ska jag sträcka ut lite på yogamattan (pallar än så länge med att göra solhälsningar, tror det eller ej!) och sedan blir det en coffee date med min vän och partner in crime Madeleine.

Ha en underbar onsdag och du – om du inte vet vad du ska laga till middag idag SÅ PROVA MITT RECEPT!!!

Namaste

/S

“Mitt nya liv börjar på måndag”

Känns det igen, så här efter sommar och semester? Tidningarna svämmar över av viktminskingstips och dieter, och kanske känner du dig manad att hoppa på efter några veckor av för mycket av det goda.

Men jag ska inte skriva mer om det uttjatade ämnet, åtminstone inte i den form du tänker.

Men mitt “nya liv” börjar inte på måndag utan någon gång i september. Och inte för den skull att jag då förhoppningsvis fött barn och vill gå ner några kilon utan för att jag efter så många månader av att inte kunna äta det ena eller det andra längtar efter så himla mycket!

Vi talar inte bara om vin, ädelost och vissa fiskar här, utan om så simpla saker som en god linsgryta, en matig sallad eller helt enkelt en middag bestående av typ vad som helst ute på restaurang. Just nu är det nämligen praktiskt taget så fullt i min mage att allt jag får i mig är smörgås och keso eller yoghurt med müsli och bär eller frukt. En glass slinker ner då och då men allt annat står mig ordagrant upp i halsen.

Så istället för att frossa i så kallad “skitmat” ser jag fram emot mitt “nya liv” med grönsaker och goda vegetariska rätter, för det är något som är svårt för mig att få ner just nu.

Ibland är jag så sugen och så hungrig men känner bara – NEJ, DET ÄR INTE VÄRT DET, för jag får sån magknip och det blir ingen här hemma speciellt glad av…  😉

Så hur jäkla provocerade det än kan låta så längtar jag efter så kallad sund, vanlig mat, en vanlig kosthållning med normala portionsstorlekar. Kommer förmodligen inte vilja titta åt mejerihyllan när lillan väl är ute (även om det kanske är just sådana livsmedel som är det enda som hinner slinka ner under ammande dagar…).

Vi får se. Mitt nya liv börjar som sagt inte på måndag och det tycker jag inte att ditt ska göra heller, inte om du är ute efter en sund och långvarig livsstilsförändring.

Då är det målbeskrivning, visualisering, planering, mod, tillit till dig själv, karaktär och ett jävlar anamma som gäller. Och du – som den yogi du är så vet du att ett medkännande förhållningssätt till dig själv och din intention är den bästa (om än kanske inte det snabbaste) formeln för att lyckas i längden.

Namaste

/S

Hej allihop!

Det är augusti, det är måndag och idag är det många som börjar jobba efter semestern. När jag har semester brukar jag alltid fundera på hur jag har haft det och hur jag vill ha det i fortsättningen. Trivs jag med och mår bra med situationen som den är eller behöver jag göra några förändringar för att må bra?

Många av oss tror jag behöver göra lite förändringar för att må så bra som möjligt och för att vara sitt bästa jag – både hemma och på jobbet. Även små förändringar, så som inställningen till hur du hanterar din e-post eller äter lunch kan ha stor betydelse för ditt välmående.

Så vad behöver du göra för att den här hösten ska bli så härlig som möjligt?

Som en liten hjälp på vägen kan man låtsas att man har två lappar, en i varje byxficka, där det står “VILL” på den ena och “BEHÖVER” på den andra. När du sedan ställs inför ett val, litet eller stort, så minns de här lapparna och fråga dig själv: Är det här någonting jag vill eller någonting jag behöver?

När du börjar fundera så upptäcker du ganska snart att det inte är samma sak. Du kan vilja göra en sak jättemycket, men egentligen, för din stressnivå och ditt välmående, behöver du tacka nej och istället stanna hemma.

VILL och BEHÖVER. Vad vill du? Vad behöver du?

Och så till sist: Har du modet att stå i ditt jag, att stå för ditt nej, utan att förklara varför?

***

Och då kan man kanske undra vad i hela friden en skål med kräftor har med detta att göra? Jo, just nu, under min graviditet är fisk och skaldjur någonting som jag och min kropp behöver. Jag VILL inte alltid äta det, eftersom jag tycker det är mord (ja), men jag behöver det. För hela min kropp skriker efter det ibland, precis som den skriker efter yoghurt, keso, jordgubbar och ostsmörgås…

Det var allt från mig idag, nu ska jag åka och köpa mig en räksallad till lunch  😉

Namaste

/S

Fellow readers – jag är ledsen att jag inte uppdaterar lika mycket som vanligt men ni vet hur det är… Det är sommar och försöker i och med det och graviditeten ta det lite extra chill. Och jag är inte ensam om det märker jag, gravida eller inte så är det en hel del bloggare som tar det betydligt mer piano än under resten av året  🙂

I går fick jag (ivrigt påhejad av en allt mer stressad extra make) dock äääntligen tummen ur och skrev mitt förlossningsbrev. Eller skrev och skrev – han skrev och jag dikterade. Har av någon anledning svårt att komma till skott när det gäller en hel del när det kommer till bebis. Tror att det är en blandning av nervositet, rädsla och förträngning. “Om jag skjuter på det så händer det inte” liksom. Inte för att jag inte vill att hon ska komma ut (helst får hon komma NU, är trött på att vara gravid) men samtidigt inte, för det är så skrämmande. Men nog om det och tillbaka till förlossningsbrevet.

För hur tänker ni er att ett förlossningsbrev av en yogi med åratal av practice bakom sig egentligen ser ut? Typ “Jag är lugn och harmonisk, stresstålig och har stort tålamod, väljer bort alla slags bedövningsmetoder och vill föda så naturligt som möjligt, helst hemma….”?

Ääum, not so much…

Jag vill inte dela med mig av brevet i sin helhet men om man säger att det är raka motsatsen till det som står här över – att jag är ljudkänslig och lättirriterad, att jag vill ha både lustgas och epidural och att jag helst inte vill ha några käcka tillrop av barnmorskan under tiden, typ “det här klarar du, kvinnor har fött barn i alla tider!”… så hamnar man rätt.

När man läser förlossningsbrevet framstår jag helt enkelt som en mindre sympatisk människa, rent av ganska svår och otrevlig. Kanske kan man lägga till att jag är ganska nice i VANLIGA FALL men att jag förmodligen kommer att visa mina värsta sidor (både fysiska och personliga  😉 ) under förlossningen…

Namaste

/S