BLOGGMENY
YOGA WORLD
BebisPersonlig utveckling

Man vet inte när det är sista gången…

Man tar så mycket för givet. Dagarna går och man utför samma sysslor dag ut och dag in. Som att amma till exempel. Fem till sex gånger per dag vill snuttan ha mat, och då har jag varit redo med mina mjölkstinna behag. Visst, mjölkmängden har varierat lite beroende på hur jag mår och hur/vad jag har ätit, men för det mesta har lilla Aelia blivit mätt och nöjd.

Sedan ungefär två veckor ger vi henne mat från flaska en gång varje natt och det har fungerat superbra, över förväntan. Flaska på natten och mammas tuttar på dagarna. Nemas problemas. Tills för några dagar sedan.

För en vacker eftermiddag vägrade hon helt enkelt att ta bröstet. Hon skrek som en stucken gris, vände bort huvudet och bankade ilsket med sina små nävar mot brösten. Jag förstod ingenting. Var hon inte hungrig? Det hade ju gått över fyra timmar sedan sist… Men visst var hon hungrig, så pass hungrig att hon inte behagade anstränga sig och suga utan ville ha maten snabbt serverad från flaska.

Ja, Aelia är sin mors dotter, och när blodsockret är lågt och hungern slår till så MÅSTE HON HA MAT OCH HON MÅSTE HA DET NU NU NU!!! Och med tiden har det tydligen blivit allt mindre attraktivt att få maten från mammas tuttar när man vet att det går att få det mycket snabbare och smidigare från en flaska där hon knappt behöver suga för att få maten till sig.

Jag tänkte att det kanske var en engångsföreteelse, men allteftersom kvällen fortskred och ytterligare två matningar förvandlades till känslomässiga strider med gråt och tandagnisslan (för både henne och mig ska tilläggas) där bröstet ratades till förmån för flaskan, började jag tappa modet.

Hade jag ammat för sista gången?

Och sedan kom sorgen. Om jag nu hade ammat för sista gången, hade jag inte vetat att det var sista gången.

Sista gången jag gav henne mat från bröstet så hade jag inte varit speciellt närvarande utan suttit och surfat och kollat Instagram. KOLLAT INSTAGRAM NÄR JAG KUNDE NJUTIT AV MIN DOTTER.

Jag skämdes, var arg på mig själv, grät och sörjde. Fy fan så uselt att vara så frånvarande och ignorant. Så gick tankarna.

Dagen efter pratade jag med barnmorskan som rådde mig att börja mata med flaska och sedan erbjuda henne bröstet när hon stillat den värsta hungern.

Det fungerade.

Det är ingen katastrof att inte få/kunna amma, men eftersom det hade fungerat så bra tills den dagen hon tvärstrejkande så kände jag att JAG ville bestämma när det är dags att sluta. Jag ville att amningen vara eller icke vara ska vara ett beslut och inte ett tvång.

Sedan den dagen har jag ägnat mig helt och fullt åt matningen varje gång det har varit dags för utfodring. Ingen tv, inget sms:ande och inget jävla Instagram eller Facebook.

För man vet aldrig om just den här gången är den sista.

Och det gäller så mycket i livet. För att inte säga allt.

Så försök att vara närvarande i det du gör varje dag, speciellt när det kommer till sådana saker som är viktiga och betyder något särskilt för dig.

Kanske får du amma ditt barn, kyssa din partner, njuta av en god middag eller klappa din hund tusen gånger till – kanske är just detta sista gången.

Så njut – upplev – känn – var närvarande.

Bara ett litet råd från en som oförberett fick smaka på den beska verkligheten för några dagar sedan.

Namaste

/S

 

 

Annons

Populärt från Yogaworld.se

2 kommentarer

  1. När Evelyn var tre månader totalvägrade hon att amma en dag, Och då hade hon aldrig ens sett en flaska. Hon var utan mat en hel dag, tog inte flaska heller, tills vi till slut hittade en flaska hon gillade och tog. Sen lyckades jag sälja in amning någon gång om dagen, men sedan började hon vägra det med. Så jag pumpade i tre månader och gav henne i flaska. En dag ville hon inte ha det heller, och då blev det gröt och mat istället. Så jag förstår så väl hur du menar, jag trodde aldrig hon skulle sluta amma rätt upp och ner som hon gjorde.

  2. Skönt att veta att man inte är ensam om att ha ett sådant bestämt och ståndaktigt barn, hihi! 🙂 Starkt av dig att pumpa i tre månader! Jag stod ut i några dagar…

Lämna en kommentar

Annons