Sofia Ekholm
Yoga World
Okategoriserade

Med tunga steg till jobbet

God morgon! 😊

Hur har ni det ute i stugorna? Har helgen varit bra? Vi har varit i Borgholm en natt, käkat middag ute och gått på loppis och skördemarknad. Himla mysigt med ett litet avbrott efter en för min man hektisk sommar. Nu laddar vi inför vår Mallorcaresa i oktober – det är välbehövligt för oss som familj eftersom vi inte haft så mycket ledig tid tillsammans denna sommaren ❤️

Och så måndag igen… varje måndag fylls jag av dubbla känslor. Dels så kan jag känna mig trött efter helgen på grund av att dagarna inte är lika rutinartade som under resten av veckan (fler högkänsliga som känner igen sig?) och dels så är jag peppad inför det som ligger framför mig.

I veckan som stundar väntar både lite jobb och några stycken inbokade yogapass men framför allt ska jag vara hemmamamma. Jag trivs både med att jobba och vara hemma, och känner mig väldigt lyckligt lottad som både har en fantastisk dotter att ta hand om, uppfostra och hänga med samt kan jobba lite vid sidan av med det som jag älskar – skriva och översätta ❤️

Just det här med att jobba med det man älskar funderade jag på i fredags, när jag åkte in till stan och åt frukost själv innan morgonens globalyogapass. Har du aldrig suttit med en god kopp kaffe framför dig och iakttagit en stad som vaknar med allt vad det innebär så rekommenderar jag det starkt ☕️

Vid klockan 7 när jag bänkade mig med min smörgås och kaffekopp var det fortfarande relativt lugnt ute, men snart började gatan utanför sakta men säkert fyllas av både bilar och människor, de flesta på väg till jobbet. Det är en salig blandning av människor som är i rörelse varje morgon, och jag började fundera på hur många av dem som jag såg som såg fram emot att gå till jobbet just den dagen. Hur många av dem som trivs med sitt jobb, sina kollegor och hur pass mycket de brinner för det arbete de utför. Om de tycker att de fyller en funktion, gör någonting av värde, eller om de bara ser arbetet som ett ställe att spendera dagen på för att sedan kunna plocka ut en skaplig lön i slutet av varje månad.

Jag tror att det är väldigt olika, en del går med spänst i stegen och ser fram emot arbetsdagen och det de ska uträtta medan andra går med lite tyngre steg mot ett ställe som helt enkelt “bara” genererar i pengar och inte väcker passion eller lust, utan snarare bidrar till att sänka deras livsgnista och energi.

Och fan vad jag tycker synd om de människorna. De sistnämnda alltså. Jag är medveten om att en del har gjort ett aktivt val att bara se jobbet som “brödföda” och att de har andra saker, som familj, vänner och hobbies som ger dem det där lilla extra, men jag tror också att det finns de som bara ledset harvar på, år in och åt ut, på en arbetsplats som sakta men säkert suger musten och livslusten ur dem, som gör dem bittra och arga.

I mina föräldrars generation tror jag att det var väldigt vanligt, man fann sig i sin plats, nöjde sig med sin lott, försökte känna glädje och tacksamhet för att man hade ett arbete att gå till (vilket ju naturligtvis inte ska förringas), trots att man nästintill kunde spy på både arbetsuppgifter och arbetskamrater. I min generation däremot, och de som är lite yngre, märker jag dock hur viktigt det är att göra någonting roligt, någonting som ger livet mening, En god inkomst är viktigt, naturligtvis, men att göra det som man “är ämnad att göra” är väldigt mycket viktigare. Att få uppfylla sitt syfte, fullfölja en dröm och förverkliga sig själv betyder i många fall mycket mer än alla pengar i världen.

Hur tänker ni?

Går du med tunga eller lätta steg till jobbet/skolan?

Och vad är det som sporrar dig- syfte eller lönecheck? Eller kansle äran och känslan av framgång?

Namaste

/S

 

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.