Sofia Ekholm
Yoga World
HSP

Högkänslighet i teori och praktik

“Folk har svårt att förstå. Kanske inte i teorin, men i praktiken. För när man väl står där och uttalar ett behov mottas det inte alltid lika positivt. Folk blir förvånade, besvikna eller irriterade. Som högsensitiv är det hemskt att få den reaktionen och man vill direkt in och kompensera, släta över eller pressa sig själv lite till – för att döva ett dåligt samvete som man inte ens borde ha.”

Ovanstående meningar kommer från högkänsliga Helenas blogg “Mellan raderna”. Som högkänslig medsyster till denna ypperliga skribent kan jag bara hålla med.

Vi högkänsliga behöver sätta gränser men samtidigt vill vi inte vara besvärliga, såra någon, göra någon arg. Och det är ju faktiskt ganska lätt hänt när man sätter ner foten och visar vad man behöver, vad man inte behöver och hur man vill bli behandlad.

Låt mig ta Aelias födelsedagskalas som ett exempel. Vi hade kunnat bjuda hur många som helst, både fler släktingar och vänner. För jag vet att en del som inte blev bjudna men som räknat med att bli det förmodligen blev lite besvikna. Men vi valde att bara bjuda de allra, allra närmsta på tårta, för någonting annat hade blivit too much för mig. Fler människor (fler röster, energier, viljor) och fler barn (mer stoj och stim) hade kostat på allt för mycket.

Så som sagt, förmodligen är människor både arga och besvikna. Förmodligen pratas det. Kanske pratas det skit om vårt sätt att göra. Men vem ska jag ta hänsyn till? Dem eller mig?

Att “göra våld” på sig själv för att andra inte ska bli ledsna, besvikna eller arga är inte rätt. Kan inte vara rätt.

Det betyder dock inte att alla handlingar man utför, hur rätt man än tycker att det är, inte ger dåligt samvete.

Elaine N Aron skriver i sin bok “Den högkänsliga människan” att eftersom vi högkänsliga tillhör en minoritet (ca 20% av befolkningen) blir vi ofta behandlade på ett sätt som framkallar en känsla av att vara “fel”.

Och att känna sig “fel” leder inte direkt till bättre självkänsla.

I sin blogg skriver Helena också att hon kan acceptera sin högkänslighet i teorin, men inte alltid i praktiken.

Inte jag heller. Jag vet att jag är högkänslig, jag vet att denna högkänsliga sida är en del av min personlighet men trots att jag vet att det är för mitt eget bästa har jag väldigt svårt att sätta gränser utan att få dåligt samvete.

************

Hur tänker ni?

Känner du dig ofta “fel” och att du inte passar in pga av din högkänslighet?

Maggan Hägglund och Doris Dahlin skriver i sin bok “Drunkna inte i dina känslor” att vi inte ska anpassa oss efter världen runt omkring oss, att det är dömt att misslyckas. Vi är som vi är och ska istället anpassa vårt liv efter vår känsliga personlighet.

Makes sense, tycker ni inte?

Namaste

/S

 

 

 

5 kommentarer

  1. Vilket bra inlägg och tack så mycket för det fina omnämnandet! <3 Jag håller verkligen med om allt du skriver, känns som det kunde varit jag som skrivit detta inlägg, haha. Det är så självklart att man inte kan ta hänsyn till alla andra hela tiden, men ändå är det hopplöst svårt för en högkänslig person att inte göra just det. Det är så självklart att man inte ska göra våld på sig själv – ändå lyckas man få dåligt samvete så fort man står upp för sig själv. Så enkelt i teorin, så svårt i praktiken. Kommer länka till din blogg framöver! Kram Helena

    1. Tack Helena ❤️❤️❤️ Älskar förresten den avslutande delen på ditt inlägg om brunchen, om att definiera. Varför kan man inte bara varaaaa? 😂😅😬 Keep up the work 😘

      1. Jag känner väl igen mig i det du berättar. Jag är en sk extrovert hsp, ger mycket av min energi på jobbet. Där jag nog är lite falsk marknadsföring. ( det är nog ingen som tror att jag lever ett stillsamt liv hemma.)
        Privat föredrar jag en tom agenda träffar helst mina vänner på tumanhand. Helst ute i skogen med hunden.
        Yogan är viktig för mig även avseende de människor den drar till sig. Att uppleva (yogan) saker tillssmmans och umgås i den formen. Yogaretreats & utbildningar är helt rätt för mig.
        Middagar, fester med alcohol & hög musik gör mig sjuk. Det känns så iaf.
        Såg på skavlan om Introverta att det kan vara samma för introverta.

        1. Hej Charlotte! Jag är oxå extrovert/ambivert (svårt att säga) och det är verkligen toppar och dalar! Umgås precis som du helst på tu man hand med någon, det blir inte samma
          ”brus” då. Kram!

  2. Pingback: Mellan raderna

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.