Sofia Ekholm
Yoga World
HSP

Lunch? Nej tack

Dagarna går så fort! Idag är det onsdag igen. HSP-onsdag. Och jag är fortfarande på Mallorca. Men det tänkte jag inte skriva om idag. Jag tänkte skriva om det här med att äta lunch med andra människor. Om att TVINGAS socialisera över lunch 😉

För någon vecka sedan läste jag ett inlägg av Malin Wollin, där hon skrev om sitt jobb som frilansare. Att det är “jobbet som alla vill ha”.

Malin och jag jobbar med samma sak, vi är både frilansande skribenter. Hon tycker att jobbet är ensamt och skulle gärna vilja ha kollegor att luncha med, diskutera med, ha möten, utbildningar mm mm mm.

Jag håller med, livet som frilansare är ensamt. Och jag älskar det 🤗

Det jag tycker är negativt med frilansandet är att man aldrig riktigt kan släppa jobbet. Att man alltid måste vara “på”, lägga ut krokar, förfrågningar med mera. Att aldrig kunna luta sig tillbaka och kallt räkna med att jobben bara ska trilla in. För det är väldigt få förunnat.

Men det här med att ha kollegor att äta lunch med – tack, men nej tack.

En gång jobbade jag på kontor. I typ 1,5 år. Och jag kan räkna antalet gånger jag lunchade med mina arbetskamrater under den tiden på ena handens fingrar.

Varje lunchrast traskade jag hem och käkade hemma. I lugn och ro. Gudars så skönt. Ingen som slamrade med glas och bestick, undrade vad jag åt, varför jag åt det, kommenterade hur lite eller mycket jag hade med mig i matlådan eller helt enkelt ville konversera. Ni vet.

Det är antagligen typiskt HSP-beteende, att vilja dra sig undan och äta ifred. Att komma ifrån en stund, andas, samla tankarna i tysthet.

Men att äta lunch med någon utvald, inbokad vän eller kollega då och då? LOVE IT ❤️

Jag räknar alltså mig själv till den högkänsliga skara som både är extrovert och introvert. Jag är ambivert.

************

Hur känner ni andra högkänsliga? Och vad anser ni icke-högkänsliga om detta beteende? Hur konstiga tycker ni att vi är egentligen?

Vill avsluta med att poängtera att det verkligen inte var något fel på mina kollegor där på kontoret, de var och är fortfarande hur trevliga som helst 😍

Namaste

/S

 

 

4 kommentarer

  1. Ambivert, vilket bra uttryck 🙂 Ibland säger jag starkskör, men det är väl delvis samma sak kanske…? Här är ett gammalt inlägg som jag skrivit om det, som du visserligen kanske redan läst… https://mellan-raderna.com/2018/09/25/starkskor/

    Det där med att äta lunch med kollegor håller jag med om. Vad är grejen med att alla ska kommentera varandras matlådor?? OJ vilken portion, du är visst hungrig idag! Ojoj vad är det där för nåt du äter?! Nä, jag orkar inte. Ibland åt jag på mitt rum bara för att slippa tjötet 😉 Men som du säger, att äta lunch med en utvald person är desto trevligare!

    1. Ja, det är nog samma sak! Jättebra inlägg 🙂 Håller på att läser Maggan och Doris Drunkna inte…. just nu (igen!) och dom kör ju med det uttrycket.

      Visst är det mysigt att luncha med någon, men gärna inte runt ett bord med sju andra som bara skrålar och låter haha! Kram

  2. Såå bra! Har ofta funderat på vad jag egentligen är… jag är nog ambivert jag också 🙂 Kan bara säga att jag känner igen mig så mycket! Har aldrig fattat varför jag känt sådär men det klarnar 😉 Tack 💕

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.