Sofia Ekholm
Yoga World
HSP

Om att måla fan på väggen. Hela jävla tiden

Det är onsdag, hsp-onsdag, och jag tänkte faktiskt spinna vidare på det här med att oroa sig, som jag skrev lite om i måndags.

För som högkänsliga är det ju lite vår grej, eftersom vårt system hela tiden är påslaget, på vakt mot eventuella faror. Och så funderar vi högkänsliga väldigt mycket, vilket ju kan leda en in i tankesnurror och scenarier som är svåra för andra att föreställa sig för andra, icke-högkänsliga 😵

Jag är en oroare av rang. Samtidigt ser jag mig som ganska cool. Extremt motsägelsefullt – jag vet. Men född i tvillingarnas tecken som jag är har jag faktiskt lite dubbel personlighet. Hemmakatt ibland och äventyrare ibland, extremt social en dag och eremittendenser nästa… Starkskör. Ambivert. Hur som helst, det jag vill komma till är att jag sällan låter mina rädslor hindra mig från att göra det jag vill. Malande tankar och sömnlösa nätter, visst, men när det väl kommer till kritan så kör jag.

Som resan till Malmö och Yoga Games, den första resan utan familjen (sedan vi blev en familj). Herregud vad jag ältade. Ska jag, ska jag inte? Som ni vet så åkte jag ju, och jag ångrar inte en sekund.

Men innan jag kom iväg – ja, då hade jag målat upp flera scenarier där det helt enkelt inte gick så bra. Jag målade helt enkelt fan på väggen, som min kära mamma hade sagt. Jag oroade mig, slösade tid och energi, på sådant som inte hände, helt i onödan. Och det har jag gjort hela livet.

Jag har också lätt för att snöa in på saker, ofta negativa, och göra saker och situationer värre än vad de egentligen är.

Någon där ute som också gör så, eller är det bara jag?

Men OM det värsta nu händer då? För det kommer det att göra, någon gång.

Vi drabbas alla av smärta, sjukdom av olika slag, kanske hjärtesorg och besvikelser i livet. Det är oundvikligt 💔

Hur ska man tänka då, förhålla sig till all skit och elände, som med säkerhet kommer att drabba en själv eller sina nära? Hur kan vi förhålla oss till ett liv som garanterat innebär lidande?

Det finns ett sätt. Och det låter enkelt, självklart, när man hör det. Men för människor som jag – alltså högkänsliga människor med en tendens att oroa sig för saker som inte hänt, som målar upp tretusen scenarier i förväg, är det inte så lätt.

Men det finns inga genvägar. För det enda som kan lätta lite på smärtan är om vi ändrar vårt förhållningssätt till det som sker och händer oss. Det är lösningen, vägen ur lidandet.

Jag tycker att ordspråket ”Pain is enevitable. Suffering is optional” (Smärta är oundvikligt. Lidande är ett val) sammanfattar det hela så bra.

Kort och gott: Måla inte fan på väggen i förväg, och när skiten till slut drabbar dig är det bästa du kan göra att acceptera det för vad det är, inte förstora det genom att fortsätta tänka negativt.

Det man fokuserar på ha en tendens att bli större. Så zooma ut lite, försök se helheten, skönheten i det lilla.

Acceptera smärtan, men vägra att gå in i lidande.

Ah, så smart och insiktsfull jag är. Men ändå, en oroare av rang 😉

Namaste

/S

9 kommentarer

  1. Ja, visst är det svårt… Som du skriver är smärta oundvikligt. Så ibland försöker jag tänka att om/när jag väl blir besviken på något, så kommer jag vara det oavsett om jag har målat fan på väggen eller ropat hej för tidigt. Jag kommer må dåligt oavsett. Så varför ska jag må dåligt innan OCKSÅ? Det är väl bättre jag är glad så länge jag kan? Det hjälper faktiskt att tänka så ibland, men för det mesta tar det där kontrollfreaket inom mig över och vill så gärna förutse alla tänkbara hot 😉

    1. Ibland funkar det ju att tänka så men oftast smyger de där jäkla katasteoftankarna in i systemet igen 🙈🙈🙈

  2. Här är en till med ständiga katastroftankar :p Tyvärr leder mitt ältande till beslutsångest då jag försöker räkna ut alla värsta tänkbara scenarior innan jag fattar ett beslut. Och eftersom de flesta beslut kan medföra olika katastrofer blir det till sist omöjligt att välja. Så jag kämpar just nu med att tänka “good enough”. Det räcker att saker blir good enough. Och katastrofer går ändå inte att undvika, så varför må dåligt under tiden? Jag upplever dessutom att jag är förmögen att hantera svåra situationer när de väl händer. Det är nästan värre att gå runt i ständig oro. När “katastrofen” väl kommer blir jag istället skärpt och bra på att hantera mig själv.

    1. Beata, tack för din kommentar!! Good enough… om man bara kunde få in det i systemet 😂 Som du säger – alla dessa scenarier som man målar upp, kan ju göra en tokig!! Coolt ändå att du kan hantera grejer bra när det väl händer! Kram!

  3. Hmm, detta är så märkligt, har du skrivit inlägg som är senare än detta ? Det är ett upprepande problem när jag försöker komma in på din blogg, att jag inte kommer åt se senaste inläggen. Samma sak på mobilen. Detta ligger alltså högst upp i flödet. Har varit samma sak flera ggr tidigare. Sen rätt som det är uppdateras allt och jag får upp massor av inlägg jag tidigare inte kunnat se: Är det hos mig felet är eller har du hört talas om detta? Saknar ju dina inlägg juuu 😉 <3

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.