Sofia Ekholm
Yoga World

Bebis

BebisHSPLivsnjutningMatPersonlig utvecklingYoga

Förbud av mat och dryck leder sällan till något bra

Imorgon har jag varit mamma i ett helt år. Helt otroligt. Min lilla bebis har blivit en liten flicka som ska få smaka tårta för första gången ❤️

Innan jag blev mamma var jag ganska restriktiv med kaffe – det är ju liksom inte så ”yogiskt” att pimpla kaffe i tid och otid då det innehåller stimulerande ämnen… Jag höll mig till ”one cup a day” och känd mig himla duktig. Pust. Det är nästan så jag kräks på mig själv.

Nu känner jag bara: Till vilken nytta? Jag älskar kaffe och som mamma är det näst intill livsnödvändigt. Förstår inte hur jag skulle kunna hålla ork och humör uppe utan ett antal väl fördelade koppar över dagen 😵

MEN. Ja, det finns ett men, särskilt om du som jag tillhör den högkänsliga delen av mänskligheten. Och det är att vi hsp:are tenderar att vara lite extra känsliga mot koffein i jämförelse med gemene man, och kan drabbas av högre puls, hjärtklappning, ångest mm om vi får i oss för stora mängder.

Som alltid är ju lagom bäst, och känner du att du behöver kaffe för att ”överleva” men samtidigt är känslig för dess effekter så gäller det ju att prova sig fram. Själv dricker jag aldrig kaffe efter klockan 16 längre till exempel, annars blir det svårt att varva ner på kvällen och när jag ska sova.

Kaffe är gott och det piggar upp och så har det en massa fler fördelar. Läs gärna artikeln här om du vill veta varför några koppar om dagen är bra för dig 🤗

Och tänker du som jag gjorde förut, att en riktig yogi inte dricker mer än max en kopp om dagen (och får dåligt samvete för att du vill ha, behöver och längtar efter fler koppar)  – SKIPPA FÖRBUDET och drick så mycket du mår bra av. Förbud när det gäller mat och dryck leder sällan till något bra.

Men visst, är du så pass dedikerad att du mediterar flera timmar om dagen i syfte att uppnå upplysning är kanske inte koffein direkt till hjälp. Av någon anledning tror jag dock inte att dessa människor läser min blogg 😉

Mmm, cola funkar också för en trött mama. SÅ. HIMLA. OYOGISKT.

Jag älskar alltså kaffe och klarar mig just nu inte utan det, samtidigt som min högkänslighet gör att jag behöver ta det försiktigt och fördela ut kopparna jämt över dagen, annats blir jag stissig, orolig, vresig och har svårt att varva ner och koppla av.

Hur fungerar du? Speciellt skulle jag så gärna vilja veta hur du som högkänslig mamma tänker kring det här med koffein ❤️

Namaste

/S

 

 

 

19 september, 2018 | 6 KOMMENTARER!
BebisCitatPersonlig utveckling

Jag förstod ingenting

I lördags gick vi in i september, och en dag innan dess, fredagen den 31 augusti, insåg jag på riktigt att nu är sommaren över, nu är det höst.

Klockan var inte mer än strax efter sju på morgonen och jag var på väg in till stan för att äta frukost och skriva lite. Vinden ven och regnet piskade mot bilrutorna, På fötterna hade jag (nya) gummistövlar, som jag fått damma av då de inte har behövts sedan jag köpte dem i början av sommaren. För vilken sommar vi har haft! Men nu, nu såg jag att träden som kantade kanalen på väg in till stan börjat skifta i brungula färger. Höstfärger. Vackra färger som skvallrar om att det inte längre finns någon återvändo. Den kalla, mörka tiden på året är på väg, sakta men säkert.

Och det är både ledsamt och mysigt. Ledsamt för att sommaren är över och tiden går så fort. Förra året vid denna tiden var jag höggravid, vankade omkring med sammandragningar, nervöst väntade på att få föda. Jag trodde jag visste vad som väntade mig. Nu – ett år senare kan jag konstatera att jag inte fattade någonting 🤔

Inte ens när vi åkte in till BB den där tidiga morgonen den 20 september förstod jag verkligen vad som var på gång.

Visst är det konstigt? Allt är förberett in i minsta detalj – babyrummet nymålat, nytvättade kläder i storlek 50 i garderoben, barnvagn och gosedjur inhandlade, napp och små bodies i förlossningsväskan och ett babyskydd av senaste modell monterat i baksätet av bilen. Och så magen, den sprickfärdiga magen som var mer i rörelse än stilla. Ändå, när jag ser bilden nedan, inser jag ju att jag inte alls förstod att jag om bara en timme skulle vara mamma till en liten flicka ❤️

Och nu går vi en ny höst till mötes, hösten 2018 då min lilla flicka fyller ett. Och vi GÅR den verkligen till mötes, för nu ska hon traska överallt och ingenstans (men hjälp förstås, åtminstone än så länge). Snart kommer hon dock stå på alldeles egna ben och den här mamma kommer att få fullt upp att ränna efter… Som jag ser fram emot det ❤️

Hösten känns alltid som en nystart, det har jag skrivit om här, men denna hösten är ändå speciell. Jag är mammaledig och har därmed fått tid att fundera över vad jag vill göra med mitt liv. Så nu handlar det bara om att skrida till verket, göra verklighet av drömmarna.

Att vänta är inte en av mina bättre egenskaper, jag är otålig av naturen. Men det finns något magiskt i det där att inte veta också. Att, precis som citatet ovan säger – omfamna ovissheten med vetskapen om att så länge ingenting är bestämt är allting möjligt.

Varje dag försöker jag ta ett litet steg mot mina drömmars mål. Små, små steg ger till slut resultat, det är jag övertygad om. Man måste bara tro, och vara uthållig.

Så jag undrar: Vad drömmer du om? Och vad kan du göra just idag för att komma ett steg närmare den drömmen?

Namaste

/S

 

3 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

BebisCitatMeditationPersonlig utvecklingYoga

När det skiter sig

Ny vecka sötisar!

Från att ha haft god energi och varit på gott humör i några veckor nu känns allt plötsligt lite tungt. Motigt. Omständigt. Livets skiftningar antar jag, bara att acceptera. Vara i känslan. Försöka se till det positiva, göra det bästa av varje situation. Ändra om så att livet fungerar. För man kan ju inte planera allt. Ibland dippar energin (och ibland toppar den!), och allt blir ju inte alltid som man har trott, varken i det lilla eller när det kommer till helheten ❤️

Faktiskt har det lite att göra med vad jag tänkte skriva om idag. Om hur man tar ”yogan från mattan och in i livet”.

För det är ju egentligen det yoga handlar om, att man precis som citatet nedan säger – ska utöva yoga för att bli bättre på att leva, inte för att bli bättre på yoga.

Grejen är ju den, att efter man har fått en liten bebis har man inte lika stora möjligheter att yoga som innan, hur goda ens intentioner att få till de där passen än är  😉

När jag utför asanas nu för tiden handlar det mest om det fysiska – att hålla kroppen smidig, stark och smärtfri. Den psykiska delen får stå åt sidan, åtminstone under tiden jag utför positionerna.

MEN – jag har upptäckt att jag blivit ännu bättre på att ”ta yogan från mattan och in i livet” sedan Aelia kom. Jag tar vara på livet på ett helt annat sätt än tidigare. Njuter av de små stunderna – stunder av vila, lek, skratt, bad… Jag är mer ”här och nu”. Och det är ju till stor del det yoga handlar om. Min meditation numera innebär att lyssna på hennes små andetag, njuta helt och fullt av den två sekunder ”långa” kramen hon ger mig, det lilla skrattet, hennes söta ansiktsuttryck när hon tycker någonting är roligt… Den enorma ynnesten över att få uppleva världen genom hennes ögon… men också av en kopp kaffe den lilla stunden på terrassen när hon sover middag, eftermiddagsdoppet i havet när mannen kommit hem från jobbet och tar över eller ett glas vin i solnedgången när hon somnat.

De stunderna är min meditation.

Så jag kombinerar asanas med små små stunder av daglig meditation, det är mitt sätt att ta yogan från mattan och in i livet ❤️

Hur gör du?

Namaste

/S

30 juli, 2018 | 4 KOMMENTARER!
BebisPersonlig utveckling

Man vet inte när det är sista gången…

Man tar så mycket för givet. Dagarna går och man utför samma sysslor dag ut och dag in. Som att amma till exempel. Fem till sex gånger per dag vill snuttan ha mat, och då har jag varit redo med mina mjölkstinna behag. Visst, mjölkmängden har varierat lite beroende på hur jag mår och hur/vad jag har ätit, men för det mesta har lilla Aelia blivit mätt och nöjd.

Sedan ungefär två veckor ger vi henne mat från flaska en gång varje natt och det har fungerat superbra, över förväntan. Flaska på natten och mammas tuttar på dagarna. Nemas problemas. Tills för några dagar sedan.

För en vacker eftermiddag vägrade hon helt enkelt att ta bröstet. Hon skrek som en stucken gris, vände bort huvudet och bankade ilsket med sina små nävar mot brösten. Jag förstod ingenting. Var hon inte hungrig? Det hade ju gått över fyra timmar sedan sist… Men visst var hon hungrig, så pass hungrig att hon inte behagade anstränga sig och suga utan ville ha maten snabbt serverad från flaska.

Ja, Aelia är sin mors dotter, och när blodsockret är lågt och hungern slår till så MÅSTE HON HA MAT OCH HON MÅSTE HA DET NU NU NU!!! Och med tiden har det tydligen blivit allt mindre attraktivt att få maten från mammas tuttar när man vet att det går att få det mycket snabbare och smidigare från en flaska där hon knappt behöver suga för att få maten till sig.

Jag tänkte att det kanske var en engångsföreteelse, men allteftersom kvällen fortskred och ytterligare två matningar förvandlades till känslomässiga strider med gråt och tandagnisslan (för både henne och mig ska tilläggas) där bröstet ratades till förmån för flaskan, började jag tappa modet.

Hade jag ammat för sista gången?

Och sedan kom sorgen. Om jag nu hade ammat för sista gången, hade jag inte vetat att det var sista gången.

Sista gången jag gav henne mat från bröstet så hade jag inte varit speciellt närvarande utan suttit och surfat och kollat Instagram. KOLLAT INSTAGRAM NÄR JAG KUNDE NJUTIT AV MIN DOTTER.

Jag skämdes, var arg på mig själv, grät och sörjde. Fy fan så uselt att vara så frånvarande och ignorant. Så gick tankarna.

Dagen efter pratade jag med barnmorskan som rådde mig att börja mata med flaska och sedan erbjuda henne bröstet när hon stillat den värsta hungern.

Det fungerade.

Det är ingen katastrof att inte få/kunna amma, men eftersom det hade fungerat så bra tills den dagen hon tvärstrejkande så kände jag att JAG ville bestämma när det är dags att sluta. Jag ville att amningen vara eller icke vara ska vara ett beslut och inte ett tvång.

Sedan den dagen har jag ägnat mig helt och fullt åt matningen varje gång det har varit dags för utfodring. Ingen tv, inget sms:ande och inget jävla Instagram eller Facebook.

För man vet aldrig om just den här gången är den sista.

Och det gäller så mycket i livet. För att inte säga allt.

Så försök att vara närvarande i det du gör varje dag, speciellt när det kommer till sådana saker som är viktiga och betyder något särskilt för dig.

Kanske får du amma ditt barn, kyssa din partner, njuta av en god middag eller klappa din hund tusen gånger till – kanske är just detta sista gången.

Så njut – upplev – känn – var närvarande.

Bara ett litet råd från en som oförberett fick smaka på den beska verkligheten för några dagar sedan.

Namaste

/S

 

 

20 november, 2017 | 2 KOMMENTARER!
Bebis

Tvära kast – Vem hade kunna ana?

Jag sitter på golvet och bloggar, bredvid mig ligger lilla Aelia och snusar förnöjt i sitt babygym. Hon har somnat där efter middagen och jag har låtit henne ligga kvar. Anledningen till att jag sitter på golvet och så pass nära beror inte på att jag är orolig och behöver kolla till henne utan på att det gör ont i hela kroppen på mig av att inte få vara nära henne, att känna hennes lilla varma kropp mot min och dofta på hennes lena hjässa.

Jag vill inte väcka henne för att bara få ta henne i famnen, så jag antar att detta är det nästa bästa alternativet – att sitta så nära som möjligt och skriva om min stora kärlek och längtan till henne.

Vem hade kunnat ana att det var så här det skulle kännas att bli mamma?

Men jag ska inte ljuga, man kastas onekligen mellan känslor i den situationen som vi är i nu, med en två månaders liten bebis. Ena stunden står man med tårarna rinnande nerför kinderna och frågar sig själv hur ska man ska  klara av det här medan man morgonen efter inte kan tänka sig någonting mer fantastiskt än att få ta hand om det här lilla livet, den underbara själen som har valt att komma till just mig och min man.

Ljuvligt, jobbigt och alldeles, alldeles underbart.

Namaste

/S

 

17 november, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 3

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.