Sofia Ekholm
Yoga World

Bebis

BebisOkategoriseradePersonlig utveckling

Nya insikter hela tiden

Alla mödrar där ute, har ni sett? På tidningen mamas hemsida listar de 21 saker som man lär sig under det första året som förälder. Här har ni listan.

Nu har jag bara varit mamma (till en underbar och nöjd liten tjej ska tilläggas) i cirka åtta veckor, men under den tiden har jag hunnit få perspektiv på en hel del saker, och jag kan faktiskt skriva under på det mesta som står listat redan nu 😉

Fler grejer som jag kommit underfund med är följande:

• Man kan inte spara livets guldkant till helgen för man vet aldrig hur läget är då. Kanske vill du inte annat än att gråta en skvätt och gå och lägga dig tidigt (med känslan av att helst aldrig vakna mer). Mitt råd? Får du feeling efter ett glas rött och något gott att äta en måndag eller tisdag – go for it!

• Det är okej att gå och lägga sig klockan 20 om du känner dig helt förbi av trötthet. Som min man sa: “Du blir inte roligare för att sitta för att du sitter uppe, dessutom få en chans att jobba undan lite”. Snäll han är, min man 🙂

• Tidsbrist och trötthet är uppfinningarnas moder, och jag kan nu konstatera att det går liks bra att ha sport-bh:n utanpå amningslinnet som under om man ska en snabbis till affären eller ta en runda med vagnen runt kvarteret innan det vankas mat igen.

• Bröstvårtsalvan Purelan är lika bra på nariga nipplar som den är snygg på läpparna! Jag skulle faktiskt våga påstå att den är bättre de flesta dyra märken, och då har jag ändå provat det mesta. Att den är tillverkad av lanolin, dvs ullfett, kan man ju försöka förtränga…  :-/

Och så till sist – Ett råd till dig som ska hälsa på en nybliven mamma: Hur glad man än blir av små söta bodies och leksaker så finns det inget som slår en påse fina praliner till den ammande modern. En låda Aladdin, tre kilo lösgodis (eller varför inte några buckets Ben & Jerrys cinnamonbun?) går också bra  😉

Har du fler insikter som ditt moderskap bidragit med? Berätta gärna i kommentarerna!

Namaste

/S

13 november, 2017 | 2 KOMMENTARER!
BebisPersonlig utvecklingYoga

När man inte orkar mer

Brist på sömn kan knäcka den starkaste, och jag förstår att det har använts som tortyrmetod i vissa delar av världen under vissa epoker. Skulle tro att det är väldigt effektivt.

Ibland, när lillsnuttan gnäller, gnyr, gråter och inte finner ro trots att det är mitt i natten är det svårt att finna lugnet och sin inre yogi. Ibland lyckas det medan tankarna ibland går mer åt: “MEN FÖR I HELVETE, VI SLUTAR MED AMNINGEN OCH BÖRJAR FLASKMATA MED ERSÄTTNING SÅ ATT JAG KAN TA MIG EN SÖMNTABLETT OCH SOVA 12 TIMMAR PÅ RAKEN – JAG ORKAR INTE MEEEER!!!”.

Typ så. Inte för att jag skulle behöva en sömntablett om min man mot all förmodan skulle flaskmata flickabarnet och ge mig en natts lugn och ro, men ni fattar. Ibland vill man bara ha nåt som är mer snabbverkande än meditation och medveten andning, och då är receptbelagda piller ganska härligt  😉

Hur går då tankarna de stunder då jag verkligen kan ta fram min inre yogi? Jo, när jag sitter där i gryningen med ett oroligt barn vid bröstet tänker jag först och främst att jag inte är ensam. Jag kan också ta till mig tanken om att ingenting är för evigt – this too shall pass ni vet.

Men det viktigaste jag tar till mig i dessa stunder när jag tycker som mest synd om mig själv är att JAG JU FAKTISKT KAN VÄLJA HUR JAG SER PÅ SITUATIONEN.

Att tänka att amma och trösta mitt barn inte är ett måste, utan ett privilegium.

I don’t HAVE to – I GET to.

Är ni med? Ovanstående mening kan man applicera på en hel del här i livet. Ge det ett försök nästa gång saker och ting känns åt helsike. Försök välja hur du ser på situationen. Ibland funkar det, ibland funkar det inte, men det är i alla fall värt ett försök.

Namaste

/S

 

2 november, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

BebisYoga

Sämsta rådet ever?

Hello!

Hur har ni det? Här tuffar det på. Trots att lillhönan sover bra med bara en matning per natt så frestar mamma- och pappalivet på. Man är konstant trött, så är det och det kan väl alla föräldrar skriva under på.

Alla föräldrar kan väl också skriva under på att man får en hel del råd när det dimper ner en liten bebis – både välkomna och mindre välkomna. Ett av råden som jag fick innan Aelia kom till oss var: “Passa på att sova när bebisen sover”.

Ett gott råd, tänkte jag då, men det var innan jag lade ner huvudet bredvid en liten tös som både galer, kacklar, gnyr, jollrar, nyser, stönar och har alla tänkbara ljud för sig i sömnen. Och som nybliven mamma som i samma stund ungen plockades ur magen på henne belönades (?) med superduperkänsligt hörselsinne är det inte überlätt att få någon sömn i det läget, inte ens med öronproppar i. Och OM barnet mot all förmodan skulle SOVA TYST så dröjer det inte länge innan hunden börjar snarka borta i sin korg…  🙂

MEN, efter en sådär fyra veckor som mor så har faktiskt tröttheten tagit överhand och jag har lyckats slumra bredvid min dotter dagtid några gånger. Och det tackar jag högre makter för, likaså att jag har en snäll mamma som kommer hit när jag behöver hämta hem en timmes ostörd sömn eller två. För sömn är inget man som nybliven förälder kan få för mycket av, man är tacksam om man slumrar bort om så bara för en kvart.

Suddig bild i mer än en bemärkelse…

Så tro inte annat än att jag är tacksam, för det är jag, i alla bemärkelser (trots att jag klagar lite). Och om tacksamhet och hur man på ett yogiskt sätt kan tänka för att klara av slitsamma vaknätter skriver jag om i ett senare inlägg – Stay tuned!!

Namaste

/S

 

 

23 oktober, 2017 | 2 KOMMENTARER!
Bebis

“Tarmen verkar fungera som den ska i alla fall”

Hej vänner!

Efter att ha tillbringat några veckor i bebisbubblan kan jag nu konstatera följande:

• Det går att somna så fort man lägger huvudet på kudden, oavsett hur många koppar kaffe man druckit under dagen.

• Och på tal om kaffe: Väntar du smått? Investera i en schysst bryggare som gör gott kaffe fort. Jag är gudaglad för vår nya Moccamaster (som dessutom förväntas ha en livslängd på 17 år, dvs omkring lika länge som Aelia kommer att bo hemma…)  😉

• Små bebisar kan verkligen prutta. Och bajsa. Häromdagen när vi var hos läkaren lyckades det lilla livet få till en sprutbajs genom “sidohålet” på blöjan, rakt på Henrik och hans nya byxor. Jag? Jo, jag stod bredvid och skrattade så att snittstygnen höll på att gå upp, medans doktorn lugnt konstaterade att “tarmen verkar ju fungera som den ska i alla fall”… Jo, jag tackar jag.

Mer då? Jo, det är både underbart och extremt påfrestande ibland att ha en liten bebis. Mest underbart, men visst har jag fällt en och annan tår när det helt enkelt känns tröttsamt, utmattande och hopplöst och tråkigt.

Och så det här med det sociala – jag både vill och inte vill träffa folk. Helst av allt skulle jag vilja sitta med bebis vid tutten och smutta kaffe mest hela tiden, samtidigt som “det riktiga livet” lockar därute…

Vinet och osten som jag tjatade så mycket om innan har jag inte heller sett röken av sedan nedkomsten av min stora lilla kärlek. Och det lär nog dröja lite till, för än så länge räcker hon gott och väl som mitt livs stora guldkant. Fina lilla Aelia – som jag älskar dig  <3

Namaste

/S

9 oktober, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
BebisYoga

Hej från bebisbubblan!

Hej på er!

Long time no see! För vet ni vad, nu är det snart två veckor sedan jag blev mamma. Smaka på ordet: Mamma  🙂

Ja, att det är en stor omställning behöver jag nog inte säga. Ni som själva är föräldrar vet vad jag talar om när jag säger att den kärleken som drabbade en i samband med födseln inte går att jämföra med någonting annat, att man på bara några ögonblick blev en annan person – en person som enbart har en annan liten varelses bästa för sina ögon. Ni som INTE är föräldrar suckar säkert och tänker: “Jaja, det har man ju hört förut, men HUR fantastiskt kan det egentligen vara?!”

Jo, det ska jag tala om för er, det är det mest fantastiska som en människa någonsin kan vara med om, helt och hållet obeskrivligt för den som inte upplevt det.

Jag var själv en sådan som suckade och tänkte så när någon började prata barn och föräldraskap innan jag blev mamma. Nu vet jag att det alla pratade om stämde, och det med råge. Fantastiskt.

Så nu går jag och mannen här hemma i vår bebisbubbla med lilla bedårande Aelia. Hon är, so far, en väldigt snäll bebis som äter, bajsar, sover, jollrar och då och då kräks över sin (alltid nyduschade har det visats sig) mamma. På onsdag, när lillgumman fyller två veckor, börjar mannen att jobba igen och det är dags för mig att själv axla dagsansvaret för det lilla livet.

Jag har sakta men säkert börjat min “väg tillbaka” när det gäller det fysiska. Tro mig, det psykiska blir aldrig mer detsamma, och det i positiv bemärkning. Långsamma promenader är än så länge det enda jag pallar med, men jag längtar någon oerhört efter att få börja yoga igen, och med det menar jag asanas på mattan. Det får dock dröja ett tag till, än så länge behöver jag akta min sargade lekamen från större, utsträckande rörelser.

MEN som ni alla vet så är ju yoga mer än bara ett gäng positioner med konstiga djurnamn, så visst kan jag yoga även om det inte är fysiskt. Att andas in min dotters fantastiska doft när hon ligger i min famn och ammar, att lyssna på de små ljud hon utstöter och betrakta hennes ljuvliga ansikte och dess charmiga grimaser är yoga för mig just nu. Jag försöker att andas, ta det lugnt och leva i nuet. Att ta en dag i sänder räcker inte – som nybliven förälder handlar det för det mesta om att ta en timme i sänder. Ingenting är som det tidigare varit och sällan blir saker och ting som man tänkt sig.

Så – en minut, en timme i taget är mitt sätt att ta vara på tiden just nu. Jag njuter för fulla muggar av denna älskade lilla varelse och jobbar mentalt med att varva ner när jag känner att jag stressar iväg i tanken. Mycket roligt händer utanför bebisbubblan denna höst och det trillar in inbjudning efter inbjudning, men just nu ligger allt mitt fokus på Aelia – mitt hjärta och min stora kärlek. Hennes bästa och vikten av att vi får vår sömn är prio ett just nu, inte att ränna på allsköns skojigheter, hur lockande det än kan vara.

Att ta tillfället i akt och sova när Aelia sover är nog det bästa råd som jag fått sedan jag påbörjade den här resan, och ett råd som jag skickar med till dig som är eller snart befinner dig i samma situation som jag är nu. Och njut! Tiden går fort. Aelia har redan börjat växa ur vissa kläder på längden, vilket gör att den här mamman fäller en liten melankolisk tår åt tidens framfart. Allt vi har är nu.

Namaste

/S

 

2 oktober, 2017 | 6 KOMMENTARER!
1 2 3

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.