Sofia Ekholm
Yoga World

HSP

BoktipsCitatHSPTips

Dags för förändring

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Hej!

Jag veeet att det är högkänslighetsonsdag idag, men FÖRUTOM alla hsp:are där ute vänder jag mig idag även till icke-högkänsliga, för jag bara måste få dela med mig av en bok jag precis läst ut! Hade aldrig ens hört talas om varken titeln eller författaren, men när jag stod framför pockethyllan i bokhandeln i Stockholm för att välja en ny bok var det helt självklart vilken jag skulle ta.

Så det blev boken ”Livet börjar när du inser att du bara har ett”  – LÄNK – av Raphaelle Giordani.

Titeln tillrade mig på mer än ett sätt. Dels det självklara – Vem vill inte leva ett rikt liv? Men också klyschan. Vi vet ju alla det där att vi bara har ett liv, samtidigt som vi låter dagarna gå utan att ta tag i det som skaver, ta tag i det vi verkligen vill eller helt enkelt (?) känna tacksamhet för allt vi har.

Och nu, med en utläst bok i handen kan jag bara säga så här: TACK universum (eller whoever) som ledde mig till denna bok!

Jag har tidigare berättat att ”Munken som sålde sin Ferrari” – LÄNK – är en av mina favoritböcker, som faktiskt har förändrat mitt liv till det bättre på fler än ett plan.

Vågar jag kalla den här boken dess uppföljare? Mmm… nära på!

Klicka er in på länken och läs vad boken handlar om. Som sagt – har du läst “munken” och gillade den kommer du INTE att bli besviken.

Och så ett till tips innan jag loggar ut idag – “The secret” – LÄNK – en bok som precis som de två över är perfekt att inspireras av nu när det nya året närmar sig 🙂

Yes, moderna klassiker för sökare, vågar man kanske kalla dem. Har du läst någon av dem och vad tyckte du?

Okej, jag sa ett tips till men eftersom det är hsp-onsdag måste jag ju tipsa alla er som klickat er in här bara för det om en riktigt bra bok, “Drunkna inte i dina känslor” – LÄNK – samt uppföljaren “Drunkna inte i andras känslor” – LÄNK – Vågar säga att den sista är PERFEKT för dig som behöver lära dig att sätta gränser.

Namaste

/S

 

19 december, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
HSP

Högkänsligas liv är vackrare

Högkänslighetsonsdag ❤️

Ofta nuförtiden när man talar om högkänslighet så är det de negativa sakerna man lyfter fram, ältar och klagar på.

För det är inte lätt att vara hsp i dagens intensiva samhälle.

Men, varför inte lyfta fram våra gåvor idag – gåvor och egenskaper såsom vi högkänsliga tar för givna eftersom vi haft dem hela livet, men som andra, icke-högkänsliga, inte har?

Tänk bara på julen och advent. Så mycket mer vi hsp:are får uppleva! Låt mig ta några exempel:

❤️ Doften av nybakat (som är härlig för andra men kan vara rent berusande för oss).

❤️ Speciella jullåtar som andra tycker är bra men som berör oss ändå in i hjärteroten när vi hör dem på radion.

❤️ Lucia och hennes följe en mörk vintermorgon i sällskap med en masss ljus och en kopp kaffe – ren magi.

❤️ Första klunken glögg, efter att ha värmt händerna runt koppen och långsamt sniffat in den kryddiga doften.

❤️ En julhälsning via sms på julafton.

❤️ Den där julfilmen man sett tusen gånger men som man vill se igen då den gör en så pirrig, lycklig och berörd.

❤️ En krispig promenad en stjärnklar kväll.

Det kan ses på helt vanliga, lite småmysiga grejer, men kom ihåg att DU som högkänslig upplever det starkare – även om det kan kännas som ”vardagsmat” då vi inte vet annat. På så sätt är vårt liv rikt, rikare än andras.

Det är mer påfrestande, men också så mycket vackrare ❤️

Namaste

/S

 

 

 

 

12 december, 2018 | 11 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

BarnHSPPersonlig utveckling

Folks förutfattade meningar

Hej kära hsp:are och alla andra som hittat hit idag ❤️

Har tänkt lite på det där med hur vi högkänsliga uppfattas av andra, icke-högkänsliga.

Den uppfattningen jag har fått är att många som inte vet vad det handlar om bara ser högkänsliga som ”extra känsliga” som egentligen borde vila upp sig och ”ta sig i kragen”. Skärp dig och va som folk, liksom.

Så är det ju inte.

Att vara högkänslig är så mycket mer komplext, vilket bilden ovan visar 👆🏼

Men har ni som är högkänsliga upplevt att andra tycker att ni är egoistiska, bara tänker på er själva och era känslor – när det enda ni gör är att markera vad som är okej och vad som inte är okej, för att ni ska mäkta med situationen?

Det har jag.

Och jag undrar: Hur hanterar man det?

För okänsliga inför andras känslor och humör är ju det sista vi är. Vi känner ju in så pass mycket att det blir too much, och därmed måste sätta ner foten.

När jag precis hade fått Aelia fick jag höra att ”det är nog bäst att du vilar upp dig så att du orkar med när Aelia börjar sin framfart” (dvs när hon börjar gå och blir mer aktiv).

Vem säger så?

Jo, en människa som säger sig förstå. Som vill mig väl. Tydligen. Hm.

Men jag tänker ändå:

Varför säger man så om man inte vill kasta lite skit och skuldbelägga?

Och vad får den personen ut av att vilja få mig känna mig otillräcklig?

Det klarar jag alldeles utmärkt på egen hand, kan jag säga, det behöver jag inte hjälp med.

Hur tänker ni?

Hur hanterar ni det?

Igen handlar det ju till syvende och sist om att sätta gränser för att mäkta med… livet.

Namaste

/S

28 november, 2018 | 2 KOMMENTARER!
HSP

Hej väggen

Jag är en sådan människa som inte kan göra någonting lagom. Min inställning är liksom att antingen gör man det man bestämt sig för att göra ordentligt. Eller så gör man det inte alls.

All in eller fuck it. Halvdant, är ingenting för mig.

Men det borde det vara, för jag skulle må så bra att känna att jag och det jag gör är “good enough”. Bra nog. Lagom.

Jag tror att många, särskilt högkänsliga människor, känner igen sig i det. Vi är känsliga prestationsprinsessor och prinsar, som helt enkelt kör på tills vi kör rakt in i kaklet. In i väggen.

För vi är så engagerade. Vill så väl. Vill så mycket. Brinner så starkt.

Jag har varit där, inne i väggen, och jag lider fortfarande av sviterna efter kraschen, trots att det är flera år sedan nu.

Jag vill inte hamna där igen. Så jag behöver tagga ner. Prioritera.

En sak som jag funderar på är bloggen. Den tar mycket tid. Belöningen är främst i form av att ni skriver till mig och berättar att ni känner igen er i det jag tar upp, att ni uppskattar att jag delar med mig, att jag vågar berätta om sådant som är lite förbjudet.

Det är fint, en skön känsla. Samtidigt kostar det på att blogga. Dels känslomässigt, men också tid och energi.

Så jag går i valet och kvalet. Blogga eller inte blogga.

Vad säger ni – vill ni ha kvar mig, läsa det jag skriver?

Namaste

/S

 

21 november, 2018 | 18 KOMMENTARER!
HSP

Om att måla fan på väggen. Hela jävla tiden

Det är onsdag, hsp-onsdag, och jag tänkte faktiskt spinna vidare på det här med att oroa sig, som jag skrev lite om i måndags.

För som högkänsliga är det ju lite vår grej, eftersom vårt system hela tiden är påslaget, på vakt mot eventuella faror. Och så funderar vi högkänsliga väldigt mycket, vilket ju kan leda en in i tankesnurror och scenarier som är svåra för andra att föreställa sig för andra, icke-högkänsliga 😵

Jag är en oroare av rang. Samtidigt ser jag mig som ganska cool. Extremt motsägelsefullt – jag vet. Men född i tvillingarnas tecken som jag är har jag faktiskt lite dubbel personlighet. Hemmakatt ibland och äventyrare ibland, extremt social en dag och eremittendenser nästa… Starkskör. Ambivert. Hur som helst, det jag vill komma till är att jag sällan låter mina rädslor hindra mig från att göra det jag vill. Malande tankar och sömnlösa nätter, visst, men när det väl kommer till kritan så kör jag.

Som resan till Malmö och Yoga Games, den första resan utan familjen (sedan vi blev en familj). Herregud vad jag ältade. Ska jag, ska jag inte? Som ni vet så åkte jag ju, och jag ångrar inte en sekund.

Men innan jag kom iväg – ja, då hade jag målat upp flera scenarier där det helt enkelt inte gick så bra. Jag målade helt enkelt fan på väggen, som min kära mamma hade sagt. Jag oroade mig, slösade tid och energi, på sådant som inte hände, helt i onödan. Och det har jag gjort hela livet.

Jag har också lätt för att snöa in på saker, ofta negativa, och göra saker och situationer värre än vad de egentligen är.

Någon där ute som också gör så, eller är det bara jag?

Men OM det värsta nu händer då? För det kommer det att göra, någon gång.

Vi drabbas alla av smärta, sjukdom av olika slag, kanske hjärtesorg och besvikelser i livet. Det är oundvikligt 💔

Hur ska man tänka då, förhålla sig till all skit och elände, som med säkerhet kommer att drabba en själv eller sina nära? Hur kan vi förhålla oss till ett liv som garanterat innebär lidande?

Det finns ett sätt. Och det låter enkelt, självklart, när man hör det. Men för människor som jag – alltså högkänsliga människor med en tendens att oroa sig för saker som inte hänt, som målar upp tretusen scenarier i förväg, är det inte så lätt.

Men det finns inga genvägar. För det enda som kan lätta lite på smärtan är om vi ändrar vårt förhållningssätt till det som sker och händer oss. Det är lösningen, vägen ur lidandet.

Jag tycker att ordspråket ”Pain is enevitable. Suffering is optional” (Smärta är oundvikligt. Lidande är ett val) sammanfattar det hela så bra.

Kort och gott: Måla inte fan på väggen i förväg, och när skiten till slut drabbar dig är det bästa du kan göra att acceptera det för vad det är, inte förstora det genom att fortsätta tänka negativt.

Det man fokuserar på ha en tendens att bli större. Så zooma ut lite, försök se helheten, skönheten i det lilla.

Acceptera smärtan, men vägra att gå in i lidande.

Ah, så smart och insiktsfull jag är. Men ändå, en oroare av rang 😉

Namaste

/S

14 november, 2018 | 9 KOMMENTARER!
1 2 6

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.