Sofia Ekholm
Yoga World

HSP

BarnBebisHSPLivsnjutningPersonlig utvecklingResorYoga

Bildbomb och dags att vända blad

Jaha, då var det snart dags för ett nytt år, dags att vända blad och påbörja ett nytt kapitel ✨

Jag vet, det är en klyscha, men det här året har verkligen flugit iväg. Var det inte januari 2018 nyss, nyårsafton och tiden därefter då vi satte intentioner för det nya året?

Tänk – 2018 var året då jag var mamma HELA året. Och så mycket som har hänt sedan! Aelia har gått från att vara en tremånaders liten tuss till en 15-månaders liten klok tjej med stark vilja och mycket humor. En riktigt liten busig spjuver är hon, mitt lilla hjärta ❤️

När jag som hastigast tänker tillbaka på 2018 känns det som om vi inte har gjort någonting förutom att äta, sova, byta blöja och busa. Men det har vi ju förstås!

Jag har vuxit som människa och fått ny insikter (på gott och ont). Insett att livet alltid kommer att pröva en, och att det bästa man nog kan göra är att njuta av de små stunderna.

Trots att vår lilla nybakade familj har försökt vänja oss vid det nya livet som just en småbarnsfamilj har vi hittat på en hel del faktiskt. Två resor utomlands har det blivit, en till Gran Canaria och en till Mallorca, samt en liten weekend i Malmö och en i Borgholm tillsammans.

Från bebis på Gran Canaria…
… till självgående liten tjej i Palma!

Och så har jag begett mig iväg själv två gånger, en gång till Yoga Games i Malmö och en gång på adventsresa till Stockholm, vilket både har varit viktigt för min ork, att få en liten paus från mammalivet och ladda om, men också för mig själv som människa då det har gett mig tid och tillfälle att reflektera över livet och hur jag vill att det ska se ut.

Under året har jag fördjupat kontakten med några vänner, återupptagit kontakten med en vän, fått nya vänner, men även förlorat kontakten med andra.

Livet, helt enkelt, ett flöde ❤️

Sommaren då – varmaste sommaren i mannaminne! Vad vi har badat, tussen och jag! Vågar nog säga att hon är en lika stor vattenälskare som sin mamma.

En stor milstolpe var ju Aelias födelsedag i september, som vi firade med rosa tårta.

Och jag har yogat – ja, gud vad jag har yogat! Det har varit min tillflykt när livet känts övermäktigt, och jag vet ärligt talat inte vad det hade blivit av mig om jag inte hade haft yogan.

För detta året har prövat mig, på mer än ett sätt.

Och jag är så tacksam för de som funnits där för mig, och förutom min man tänker jag främst på min mamma. Min fantastiska mamma, som jag inte ens vågar tänka på hur jag skulle klara mig utan ❤️

Aelia på shoppingtur med mormor.

Mina svärföräldrar förtjänar också ett STORT omnämnande och tack, då de alltid ställer upp när vi behöver dem ❤️

Och så min bror Peter med sin fru Mita och deras lille Gabriel, Aelias kusin. Så glad att ni finns ❤️

Kusin Gabriel, moster Mita och Aelia på kolonin vid midsommar.

Annie, Wiktoria, Therese, Emma och Madeleine – ni har också varsin speciell plats i mitt hjärta. Och Toril, denna galet roliga medmamma – jag hoppas så att vi och barnen kommer att följas åt genom åren trots att de börjar olika förskolor nu ❤️

Tack också alla ni som väljer att följa min krokiga väg och infall genom att läsa min blogg – er stöttning, speciellt från andra högkänsliga mammor, betyder så mycket och får mig att känna mig mindre ensam när livet känns jobbigt ❤️

Vad jag hoppas på inför nästa år då? Ja, det får bli ett annat inlägg, det här blev alldeles för långt som det blev 🙈

GOTT NYTT ÅR 💫

Namaste

/S

30 december, 2018 | 4 KOMMENTARER!
BoktipsHSP

Hur känns jag?

Inlägget innehåller reklam genom en annonslänk för Bokus

Hej på er, alla högkänsliga, så här mitt emellan jul och nyår! Som ni kanske märkt så har jag tagit en liten bloggpaus över julen ❤️

Hur känner ni er nu när julen är över, är ni utmattade? Inte så konstigt i så fall, just tiden runt jul kan jag tänka mig är den mest påfrestande på hela året för många högkänsliga själar – i alla fall är det så för mig.

Förra veckan tipsade jag om lite böcker (både för högkänsliga och icke-högkänsliga) och jag vill först och främst säga TACK för den positiva respons jag fick på det inlägget. Så – tack – igen ❤️

I mitten av förra veckan landade ytterligare en bok i min brevlåda från förlaget Livsenergi – Andevärldens röster / LÄNK /av Liselotte och Camilla Örnberg (den sistnämnda känd från Det okända) – en bok om energier, högkänslighet, att våga lite på det man känner, den inre rösten och magkänslan.

En bok för högkänsliga helt enkelt.

Jag slukade boken samma kväll (tillsammans med ett glas rött och en micrad vegolasagne – fancy värre 🙈) och blev väldigt inspirerad av Liselotte och Camilla.

En mening som berörde mig särskilt var “Livet har en plan för oss alla. Vi kan välja att följa den eller kämpa emot för att nå något annat”.

För jag tror så mycket på det här med att släppa taget och go with the flow lite mer. Att sakta ner, andas djupare och våga sig på att se alla de tecken runt omkring oss som bevisar (typ) att vi inte är ensamma här. Att det finns någonting mer beyond det vi kan uppfatta med våra vanliga sinnen. Jag tror att de flesta av oss högkänsliga är extra mottagliga för detta, om vi bara vågar och lär oss att sortera.

För vad är min energi och mina känslor och vad av det som jag känner kommer ifrån någon annan?

I boken får du också Liselottes och Camillas bästa tips för att:

– Sakta ner i livet och återta kontakten med ditt inre.
– Finna läkning kroppsligt och själsligt i den inre styrkan.
– Höja medvetenheten och se livets mirakel i sig själv och i allting runtomkring.

Och så kärnfrågan i det hela, hela livet: Hur känns jag?

Ja, hur känns jag egentligen?

Det är en bra fråga, som vi bör fråga oss själva lite oftare.

Som sagt, inspirerad blev jag, och nu har jag lusläst nätet på kurser för medial utveckling. Sugen! 🤗

Hoppas ni gillar boken lika mycket som jag!

Ha nu en fortsatt härlig vecka ❤️

Namaste

/S

 

 

 

26 december, 2018 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

BoktipsCitatHSPTips

Dags för förändring

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Hej!

Jag veeet att det är högkänslighetsonsdag idag, men FÖRUTOM alla hsp:are där ute vänder jag mig idag även till icke-högkänsliga, för jag bara måste få dela med mig av en bok jag precis läst ut! Hade aldrig ens hört talas om varken titeln eller författaren, men när jag stod framför pockethyllan i bokhandeln i Stockholm för att välja en ny bok var det helt självklart vilken jag skulle ta.

Så det blev boken ”Livet börjar när du inser att du bara har ett”  – LÄNK – av Raphaelle Giordani.

Titeln tillrade mig på mer än ett sätt. Dels det självklara – Vem vill inte leva ett rikt liv? Men också klyschan. Vi vet ju alla det där att vi bara har ett liv, samtidigt som vi låter dagarna gå utan att ta tag i det som skaver, ta tag i det vi verkligen vill eller helt enkelt (?) känna tacksamhet för allt vi har.

Och nu, med en utläst bok i handen kan jag bara säga så här: TACK universum (eller whoever) som ledde mig till denna bok!

Jag har tidigare berättat att ”Munken som sålde sin Ferrari” – LÄNK – är en av mina favoritböcker, som faktiskt har förändrat mitt liv till det bättre på fler än ett plan.

Vågar jag kalla den här boken dess uppföljare? Mmm… nära på!

Klicka er in på länken och läs vad boken handlar om. Som sagt – har du läst “munken” och gillade den kommer du INTE att bli besviken.

Och så ett till tips innan jag loggar ut idag – “The secret” – LÄNK – en bok som precis som de två över är perfekt att inspireras av nu när det nya året närmar sig 🙂

Yes, moderna klassiker för sökare, vågar man kanske kalla dem. Har du läst någon av dem och vad tyckte du?

Okej, jag sa ett tips till men eftersom det är hsp-onsdag måste jag ju tipsa alla er som klickat er in här bara för det om en riktigt bra bok, “Drunkna inte i dina känslor” – LÄNK – samt uppföljaren “Drunkna inte i andras känslor” – LÄNK – Vågar säga att den sista är PERFEKT för dig som behöver lära dig att sätta gränser.

Namaste

/S

 

19 december, 2018 | 2 KOMMENTARER!
HSP

Högkänsligas liv är vackrare

Högkänslighetsonsdag ❤️

Ofta nuförtiden när man talar om högkänslighet så är det de negativa sakerna man lyfter fram, ältar och klagar på.

För det är inte lätt att vara hsp i dagens intensiva samhälle.

Men, varför inte lyfta fram våra gåvor idag – gåvor och egenskaper såsom vi högkänsliga tar för givna eftersom vi haft dem hela livet, men som andra, icke-högkänsliga, inte har?

Tänk bara på julen och advent. Så mycket mer vi hsp:are får uppleva! Låt mig ta några exempel:

❤️ Doften av nybakat (som är härlig för andra men kan vara rent berusande för oss).

❤️ Speciella jullåtar som andra tycker är bra men som berör oss ändå in i hjärteroten när vi hör dem på radion.

❤️ Lucia och hennes följe en mörk vintermorgon i sällskap med en masss ljus och en kopp kaffe – ren magi.

❤️ Första klunken glögg, efter att ha värmt händerna runt koppen och långsamt sniffat in den kryddiga doften.

❤️ En julhälsning via sms på julafton.

❤️ Den där julfilmen man sett tusen gånger men som man vill se igen då den gör en så pirrig, lycklig och berörd.

❤️ En krispig promenad en stjärnklar kväll.

Det kan ses på helt vanliga, lite småmysiga grejer, men kom ihåg att DU som högkänslig upplever det starkare – även om det kan kännas som ”vardagsmat” då vi inte vet annat. På så sätt är vårt liv rikt, rikare än andras.

Det är mer påfrestande, men också så mycket vackrare ❤️

Namaste

/S

 

 

 

 

12 december, 2018 | 11 KOMMENTARER!
BarnHSPPersonlig utveckling

Folks förutfattade meningar

Hej kära hsp:are och alla andra som hittat hit idag ❤️

Har tänkt lite på det där med hur vi högkänsliga uppfattas av andra, icke-högkänsliga.

Den uppfattningen jag har fått är att många som inte vet vad det handlar om bara ser högkänsliga som ”extra känsliga” som egentligen borde vila upp sig och ”ta sig i kragen”. Skärp dig och va som folk, liksom.

Så är det ju inte.

Att vara högkänslig är så mycket mer komplext, vilket bilden ovan visar 👆🏼

Men har ni som är högkänsliga upplevt att andra tycker att ni är egoistiska, bara tänker på er själva och era känslor – när det enda ni gör är att markera vad som är okej och vad som inte är okej, för att ni ska mäkta med situationen?

Det har jag.

Och jag undrar: Hur hanterar man det?

För okänsliga inför andras känslor och humör är ju det sista vi är. Vi känner ju in så pass mycket att det blir too much, och därmed måste sätta ner foten.

När jag precis hade fått Aelia fick jag höra att ”det är nog bäst att du vilar upp dig så att du orkar med när Aelia börjar sin framfart” (dvs när hon börjar gå och blir mer aktiv).

Vem säger så?

Jo, en människa som säger sig förstå. Som vill mig väl. Tydligen. Hm.

Men jag tänker ändå:

Varför säger man så om man inte vill kasta lite skit och skuldbelägga?

Och vad får den personen ut av att vilja få mig känna mig otillräcklig?

Det klarar jag alldeles utmärkt på egen hand, kan jag säga, det behöver jag inte hjälp med.

Hur tänker ni?

Hur hanterar ni det?

Igen handlar det ju till syvende och sist om att sätta gränser för att mäkta med… livet.

Namaste

/S

28 november, 2018 | 2 KOMMENTARER!
1 2 3 8

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.