Sofia Ekholm
Yoga World

HSP

HSP

Jag sätter inte gränser MOT någon annan, jag sätter dem FÖR mig själv

Ja, vad kan jag säga – Jag ääälskar midsommar, det är min favorithögtid alla kategorier, samtidigt så drar jag en lättnadens suck att det är över. För det är någonting med högtider som skapar en inre stress hos mig, en stress som tröttar ut mig något fruktansvärt.

Fredagen var härlig på alla sätt och vis. Jag började dagen med en löptur i skogen för att sedan äta frukost med min man och dotter. Därefter gjorde vi oss midsommarfina och åkte till min mammas kolonistuga där mamma, min bror, hans fru och deras son tillika Aelias kusin väntade med sill, potäter och allt som hör högtiden till. Vi hade mysigt och trevligt, barnen var på gott humör och det var helt enkelt ett riktigt bra midsommarfirande. Efter cirka fyra timmar tackade vi för oss och styrde kosan hemåt igen – glada, nöjda och lite lättade att få ta en promenad hem genom skogens tystnad.

För trots att det var en lugn dag, att vi inte var mer än sju personer varav två barn, så tog det på mina krafter mer än jag förstod.

HSP alltså, ni som är högsensitiva vet vad jag menar.

På lördagen var det meningen att jag och maken skulle ta en barnfri drink på stan, men gissa hur jag spenderade dagen? Pretty much i sängen (nej, jag var inte bakis, inte på alkohol i alla fall, snarare socialt ljud-bakis). Jag var sååå trött, både i kropp och själ.

Jag tycker det är så svårt att balansera livet som högkänslig, det är ju så mycket roligt man vill göra som man helt enkelt inte orkar, som man tvingas tacka nej till eftersom man vet att det helt enkelt inte är värt den ansträngning och de efterdyningar som det innebär.

Sedan jag blev mamma för nio månader sedan har min högkänslighet blivit ännu mer påtaglig, jag har blivit mer medveten om den och kör inte längre över mig själv på samma sätt. Det har väckt lite ont blod hos en del har jag märkt, när jag satt gränser.

Men jag sätter inte gränser mot någon annan, jag sätter dem för mig själv.

Och det är ett konstant arbete, något jag behöver jobba på och bli bättre på. Jag behöver lära mig vad jag orkar, hur jag ska ta hand om mig själv på bästa sätt och hur jag bäst återhämtar mig. Som sagt, ett konstant arbete – speciellt när hela världen och alla dess roliga aktiviteter pockar på. Yogan – långsamma rörelser, ökad medvetenhet och tid för eftertanke – hjälper mig mycket. Var jag skulle vara utan yogan vet jag inte. Vill inte veta.

Är du högkänslig? Hur balanserar du livet? Lämna gärna en liten kommentar om du känner igen dig <3

Namaste

/s

 

 

 

26 juni, 2018 | 6 KOMMENTARER!
HSPPersonlig utvecklingYoga

Socialt bakis

Hej på er denna annandag påsk 2018!  😀

Har helgen varit bra? Här i Kalmar är det snö, känns mer som jul än som om våren är på väg…

Aelia sover lite och jag har precis passat på att yoga lite i hennes rum (hon slocknade i vardagsrummet, så man får tränga in sig där man stör minst)… Som vanligt när och under tiden jag yogar försöker jag känna efter hur jag mår, hur kroppen känns och i vilket tillstånd jag är i mentalt. Och efter den här helgen är jag trött, både fysiskt och psykiskt.

När jag säger så tänker ni förmodligen att Sofia är trött för att det har varit full rulle med familj, släkt och vänner denna påsk. Så hade även mina tankar gått. Grejen är den att det inte alls har varit full rulle, förutom i fredags kväll när vi var och åt middag hos några vänner. Och det – kära bloggläsare – räcker för att en högsensitiv mama ska känna sig som en våt fläck resten av helgen.

Visst, vi kom i säng sent och lördagen blev därmed extra slitig, men jag tänkte att på söndagen borde allt vara som vanligt igen. Inte. Den psykiska tröttheten var om än ännu värre. När hunden tassade kändes det som om hon klampade omkring med ekande steg, tv-ljudet blev bara till ett enda stort brus och gud nåde den som ville prata med mig när Aelia jollrade. Allt blev till ett enda stort brus i huvudet, ingenting gick att sortera.

Hade jag inte vetat vad det berodde på – psykisk baksmälla efter fredagens sociala sammankomst (som för övrigt var hur trevlig och rolig som helst), hade jag nog trott att jag höll på att få ett litet psykbryt. Alla känslor utanpå, alla ljud uppvridna till max… hemskt.

Sedan jag blev mamma har min hsp-sida blivit allt mer tydlig, jag vet mycket väl när jag har tagit ut mig och vad min psykiska trötthet beror på. Problemet är att jag inte anar det när det väl pågår, som i fredagskväll då jag blev överstimulerad. Det står ju helt klart för mig nu så här i efterhand, men just där och då, där den extroverta, sociala Sofia trivs som fisken i vattnet, har jag ingen tanke på att tagga ner för att morgondagen och dagen efter den ska bli bättre.

DÄR ligger min utmaning. Att känna när jag är på väg att bli överstimulerad och gå hem/avsluta samtalet eller vad det nu är och söka lugn och ro. Då bör kraschen inte bli så stor.

Jag är så glad att vi inte bokade upp oss nåt mer den här helgen utan valde att stanna hemma ensamma i hemmets lugna vrå lördag och söndag. Och så idag måndag, då jag känner att tröttheten börjar släppa. Så glad för det.

 

Ja, jag vet att det inte är jul, men jag ville ändå dela bilden. Ni får låtsas att det är en kyckling på bilden istället  😉

Lyssna på er kropp och ert sinne, ta hänsyn till vad du vet att du mäktar med. Andra kanske blir besvikna, men är det en anledning till att du ska köra slut på dig själv?

Nej.

Ha en fantastiskt annandag påsk – ta en promenad, lyssna på de stackars hemvändande flyttfåglarna och vänd ansiktet mot solskivan om den behagar visa sig. Njut, slappna av, andas.

Namaste

/S

 

2 april, 2018 | 4 KOMMENTARER!
1 7 8

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.