BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons

Personlig utveckling

MeditationPersonlig utvecklingYoga

Positivt tänkande för dig som ser glaset som halvtomt

“Replace every negative thought with a positive one.”

Alltså – Ersätt varje negativ tanke med en positiv.

Hm, så mycket enklare sagt än gjort – speciellt för en sådan som jag som hellre ser glaset som halvtomt än halvfullt. Det sitter djupt, och det kräver konstant arbete för att lära om. Att komma ihåg att tänka positivt istället för att grotta in sig i negativa tankar.

Detta är ju inget nytt, men jag blev påmind om hur pass stor vikt det har för vårt välmående när jag för kanske tusende gången i raden (okej, jag överdriver) började läsa Robin Sharmas moderna klassiker Munken som sålde sin Ferrari. Du som har läst den vet att den är grymt bra. Du som inte har läst det – gör det! Låt dig inte luras av den konstiga titeln.

Hur som helst, helt enligt boken bestämde jag mig för att försöka se saker och ting positivt. Jag skrev ner intentionen i min anteckningsbok och försökte komma ihåg att komma ihåg att jag numera skulle försöka vända eventuella (haha!) tankar till positiva, att försöka se att det alltid (faktiskt!) kommer någonting positivt ur varje situation, oavsett hur hemskt det verkar.

Och det funkar ju, bara man “kommer ihåg att komma ihåg”, som sagt.

Exempel: Jag var ute och gick en sen eftermiddag för att jag ville få min griniga bebis att somna. Hon gnällde, ingenting var bra och sömnen vägrade infinna sig. Varje gång hon började klippa med ögonlocken startade någon sin gräsklippare eller så gick två kacklande damer förbi… ni vet. Hela tiden bröts ron och tystnaden. Och jag var frustrerad, så in i helsike. En envis förkylning med hostan från helvetet vägrade släppa taget och hade orsakat flera nätter med dålig sömn för hela familjen. Dessutom var jag orolig för vår lilla hund som ligger inlagd på djursjukhuset för diverse allvarliga grejer. Ingen vet hur det kommer att bli. Har vi kommit till den punkten då hennes liv är slut? Men så, mitt i alltihopa påmindes jag om att försöka landa i mig själv, hämta hem alla oroliga tankar och bara vara, där och då. Här och nu.

För just i den stunden grät inte barnet, hunden levde fortfarande, solen sken, jag hade gott kaffe med mig i en termos… det goda, harmoniska ögonblicket blev till två, som blev till tre som blev till fyra, och fem…

JUST DÄR OCH DÅ VAR ALLTING PERFEKT.

Lyckas vi med det jag gjorde där och då, att stanna upp i nuet, så kommer vi att må mycket bättre. Att vara här och nu, inte tänka på det som hände för en timme sedan, inte tänka på det som hände för en minut sedan, inte vad som eventuellt skulle komma att ske om en kvart, senare den kvällen eller imorgon. JUST NU.

Fasen, Buddha, Patanjali, Eckhart Tolle och gänget visste/vet vad de snackar om när det kommer till närvaro och mindfulness.

Att lyckas ta med sig yogan bort från mattan, ut ur salen och in i det verkliga livet – som jag lyckades med den stunden – det betyder så mycket.

Försök. Det kan inte annat än att gå åt helvete. Och att tänka negativt är du ju förmodligen provat, och det med mindre framgång antar jag.

Som sagt, det är ett konstant inre arbete men när man lyckas, när man märker att det ger resultat – då blir man minst sagt pepp på att fortsätta.

Namaste

/S

 

Annons
Personlig utvecklingYoga

SKAM, SPACE & MAMMASAMVETET

Har helgen varit bra? 🙂 Vi har en liten tös som håller på att få sina första tänder här hemma, så det är gnälligt och dant på Aelia-fronten tyvärr. Stackars liten, kan bara föreställa mig hur ont det gör. Hoppas gaddarna tittar fram snart, så att hon (och vi) får lite lugn  🙁

För övrigt har det varit en ganska skön helg, vädret har ju varit fint så det har blivit en del promenader och pyssel i trädgården. Oh, vad jag gillar att hålla på i trädgården! Man blir så himla lugn, riktig terapi!

Men nu till något annat, i förra veckans fredagsinlägg nämnde jag att morgonens yogaklass hade ett speciellt tema, som “förföljt” mig ett tag nu. Känner ni också så ibland, att man påminns om en viss sak om och om igen, och att det liksom känns som om det är universums sätt att säga till en att: FOKUSERA PÅ DET HÄR NU – TIDEN ÄR MOGEN!

Och det som yogafröken Louice pratade om var att skapa SPACE – utrymme – inte bara för kroppen/i kroppen på yogamattan, utan även i livet. Att skapa plats för det man verkligen vill göra. Att välja och välja bort.

Gör du plats för sådant som får dig att må bra, eller har du ett alldeles för tight schema som inte tillåter dig att ägna dig åt sådant som får dig att glömma tid och rum?

Från det att Aelia föddes fram tills nu har det liksom räckt för mig att vara mamma. Visst, jag har småpysslat med lite jobb men på det stora hela har jag bara varit mamma. Ingenting annat har spelat någon större roll, inte verkat lockande… men sedan lilla hjärtat typ blev sju månader har jag börjat märka av en förändring. Jag vill ha (och behöver!) mer tid för mig själv, tid att tänka på “mitt”, skriva, läsa, ta en tyst promenad, cykla in till stan och njuta av en kaffe i min ensamhet. Missförstå mig inte, jag älskar att vara mamma till lilla Aelia, men jag har även lust att göra saker utan henne, ensam och med andra vuxna. Och inte bara lust, jag behöver det för att må bra, för att behålla det lilla som är kvar av min mentala hälsa  😉

Och gissa vad som kom som ett brev på posten när jag klargjorde det här för mig själv? Jo – DET DÅLIGA SAMVETET såklart. Jag är SJÄLVISK, en DÅLIG MAMMA osv osv osv…

Någon där ute som känner igen sig, eller är det bara jag?

Och så ville det sig så väl att jag råkade på nedanstående quote av Brené Brown på Instagram.

“What we don’t need in the midst of struggle is shame for being human.”

För det är kämpigt – att vara mamma, kvinna, människa… (Ja, trots att vi har det så bra, är så lyckligt lottade i vår del av världen, så är det kämpigt). Och känslan att behöva lite egentid, tid att hinna utskilja och lyssna på sina egna tankar, är – hoppas jag – mänsklig.

Men skammen, denna skam som man har med sig sedan gud vet när. Varför sitter den där på axeln och viskar att man är en usel människa och mamma som har andra behov än att  bara passa barn?

Som tur är har jag så fantastiska människor i min omgivning, som ser och som förstår och som är villiga att ställa upp och hjälpa till. Som får mig att känna att det är okej att bejaka mina egna behov, som ber mig att tacka och ta emot utan att känna mig som en dålig ansvarslös människa.

Som alltid – det ser enkelt och självklart ut på pappret (hm, skärmen), liiiite svårare IRL. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

Mamma-samvetet… det som man hörde andra prata om innan man själv blev mamma men viftade bort ganska lättvindigt och tänkte att “Meeeen, va känsligt! Det är väl bara att göra!”. Som sagt, man ska inte döma någon innan man gått en mil i dennes skor.

Namaste

/S

 

 

 

 

Populärt från Yogaworld.se

Personlig utveckling

Två måsten här i livet – välja och dö

Hej!

Long time no see… ledsen för det men jag har haft lite jobb att pyssla med vid sidan av lilla Aelia, så det har fått gå före bloggandet. Och så har jag behövt vila huvudet, känt mig lite snurrig och trött de senaste dagarna  🙁

Hur som helst, tänkte bara dela med mig av ett väldigt bra citat som jag läste i morgontidningen i morse (yes, vi har faktiskt papperstidning – är en av dem som inte kan tänka mig att läsa varken den eller magasin på paddan – sorry!)

“Att leva är att välja. Men för att välja väl måste man veta vem man är och vad man står för, vart man vill komma och varför man vill komma dit.”

Så bra. Så sant.

Det är liknande tankar som far och har farit igenom mitt huvud de senaste månaderna. Vem är jag? Vad står jag för? Det är inte bara viktigt för mig att skapa klarhet i det (sooo important att ställa sig de frågorna då och då – vi förändras ju allihop hela tiden!)… men också viktigt för att jag vill att lilla Aelia ska växa upp med en mamma som stod för det hon sa och tyckte, som gick sin egen väg trots att det inte alltid sågs med blida ögon av omgivningen, som vågade välja det som kändes rätt istället för det hon förväntades göra.

Livet va… att det ska vara så svårt.

Namaste

/S

17 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
HSPPersonlig utvecklingYoga

Socialt bakis

Hej på er denna annandag påsk 2018!  😀

Har helgen varit bra? Här i Kalmar är det snö, känns mer som jul än som om våren är på väg…

Aelia sover lite och jag har precis passat på att yoga lite i hennes rum (hon slocknade i vardagsrummet, så man får tränga in sig där man stör minst)… Som vanligt när och under tiden jag yogar försöker jag känna efter hur jag mår, hur kroppen känns och i vilket tillstånd jag är i mentalt. Och efter den här helgen är jag trött, både fysiskt och psykiskt.

När jag säger så tänker ni förmodligen att Sofia är trött för att det har varit full rulle med familj, släkt och vänner denna påsk. Så hade även mina tankar gått. Grejen är den att det inte alls har varit full rulle, förutom i fredags kväll när vi var och åt middag hos några vänner. Och det – kära bloggläsare – räcker för att en högsensitiv mama ska känna sig som en våt fläck resten av helgen.

Visst, vi kom i säng sent och lördagen blev därmed extra slitig, men jag tänkte att på söndagen borde allt vara som vanligt igen. Inte. Den psykiska tröttheten var om än ännu värre. När hunden tassade kändes det som om hon klampade omkring med ekande steg, tv-ljudet blev bara till ett enda stort brus och gud nåde den som ville prata med mig när Aelia jollrade. Allt blev till ett enda stort brus i huvudet, ingenting gick att sortera.

Hade jag inte vetat vad det berodde på – psykisk baksmälla efter fredagens sociala sammankomst (som för övrigt var hur trevlig och rolig som helst), hade jag nog trott att jag höll på att få ett litet psykbryt. Alla känslor utanpå, alla ljud uppvridna till max… hemskt.

Sedan jag blev mamma har min hsp-sida blivit allt mer tydlig, jag vet mycket väl när jag har tagit ut mig och vad min psykiska trötthet beror på. Problemet är att jag inte anar det när det väl pågår, som i fredagskväll då jag blev överstimulerad. Det står ju helt klart för mig nu så här i efterhand, men just där och då, där den extroverta, sociala Sofia trivs som fisken i vattnet, har jag ingen tanke på att tagga ner för att morgondagen och dagen efter den ska bli bättre.

DÄR ligger min utmaning. Att känna när jag är på väg att bli överstimulerad och gå hem/avsluta samtalet eller vad det nu är och söka lugn och ro. Då bör kraschen inte bli så stor.

Jag är så glad att vi inte bokade upp oss nåt mer den här helgen utan valde att stanna hemma ensamma i hemmets lugna vrå lördag och söndag. Och så idag måndag, då jag känner att tröttheten börjar släppa. Så glad för det.

 

Ja, jag vet att det inte är jul, men jag ville ändå dela bilden. Ni får låtsas att det är en kyckling på bilden istället  😉

Lyssna på er kropp och ert sinne, ta hänsyn till vad du vet att du mäktar med. Andra kanske blir besvikna, men är det en anledning till att du ska köra slut på dig själv?

Nej.

Ha en fantastiskt annandag påsk – ta en promenad, lyssna på de stackars hemvändande flyttfåglarna och vänd ansiktet mot solskivan om den behagar visa sig. Njut, slappna av, andas.

Namaste

/S

 

2 april, 2018 | 4 KOMMENTARER!
Personlig utveckling

Ett själviskt rövhål

Hej hej!  🙂

Onsdag idag och snart är det påskledigt några dagar – härligt härligt!

I måndags fick jag som vanligt ett mejl från Olof Röhlander i mejlboxen, jag prenumererar på hans “nyhetsbrev” som heter Veckans peptalk, alltså ett mejl med kloka, tänkvärda ord första dagen varje vecka. Och denna veckas peptalk tänkte jag dela med mig av här:

Bli en tårtgeneral

Det är landet Sverige, året är 1984, och staden Köping har utnämnts till Sveriges tråkigaste stad. Så börjar den bioaktuella filmen Tårtgeneralen.

För att ta sig ur detta stigma som drabbar staden efter denna sågning bestämmer sig A-lagaren Hasse P för att sätta Köping på kartan igen. Detta genom den briljanta idén att staden ska hamna i Guinness rekordbok via att baka världens längsta smörgåstårta.

I en av slutscenerna i filmen får man träffa den verklige Hasse P. Det sker i samband med en hemvideo som Filip och Fredrik spelade in år 2009. Filip låter sin pappa filma när Filip möter Hasse P.

Innan de ska gå iväg och träffa den då åldrade och sjuke Hasse P säger Filip till sin far:

– Det var Hasse P som fick mig att sluta skämmas för dig, pappa.


Hasse P satte alltså punkt för Filips önskan att hans pappa skulle vara som alla andra. För att kunna komma på tanken att hamna i Guinness rekordbok genom att baka världens längsta smörgåstårta krävs det att man inte tänker och gör som alla andra. Och Filips pappa var unik, precis som Hasse P fast på sitt sätt.

Känner du dig också som Hasse P ibland? Någon som andra tittar lite snett på, för att du inte riktigt är som de andra? Eller har du likt Filip också någon i din närhet, som du ibland önskade var lite mer normal? Det kan vara dags att se på det från en annan synvinkel. Från att skämmas, till att vara stolt över att du och andra har något speciellt. 

För vem vill egentligen vara normal?

Hasse P får symbolisera modet att vara annorlunda, och vilka fördelar det kan innebära. Smörgåstårtan får stå för att våga göra något annorlunda. Kombinationen av vara unik och göra något unikt kan bli en ny tårtgeneral.

Vad blir din smörgåstårta idag? Och vem är din Hasse P? Eller är det rentav du?

Handen upp ni som känner er som Hasse P ibland! Jag sträcker upp min! Folk tittar snett på mig, det vet jag. Inte alla, definitivt inte, men de finns de som inte alls förstår hur i helsike jag är funtad, det kan jag lova er  😉  Och efter att i så himla många år försökt att anpassa mig och smälta in, tycka om det som alla andra tycker om och göra som de gör och blivit totalt utmattad på kuppen så har jag helt enkelt bestämt mig för att rent ut sagt skita i det. Fan, livet är för kort för att man ska hålla på och anpassa sig hela tiden. Varför ska jag gå emot min magkänsla, min känsla av välbefinnande och sinnesro bara för att inte göra någon annan besviken?

Visst, ibland behöver man kompromissa, med de människor som man tycker är värda att kompromissa med. Annars fungerar ingenting, då är man bara ett själviskt rövhål. Ett ensamt själviskt rövhål.

Och det vill man ju inte vara  😉

Hoppas ni får en fantastiskt påsk om vi inte hörs innan dess (men det gör vi för på fredag planerar jag att släppa Fredagslistan som vanligt).

Namaste

 

 

 

 

1 2 35
Annons