Sofia Ekholm
Yoga World

Personlig utveckling

BarnLivsnjutningPersonlig utvecklingResor

För ett år sedan…

Första advent förra året, Aelias första år, var vi i Norrköping. Aelias första resa. Vi följde med Henrik dit, han hade ett stort jobb och jag ville inte vara ensam hemma med lilla tussen.

Vilken resa. Bara några timmar med bil, och jag var ändå så nervös. Hade precis slutat amma och vi hade bagaget fullt av bröstmjölksersättning, nappflaskor och vattenkokare. Och hotellet sedan. Flådigt värre och med dubbelt familjerum, allt för att någon av oss skulle få sova. Vågar inte tänka på vad den lilla weekenden gick på 😂

Medan Henrik jobbade strosade jag och tussen omkring på stan. Handlade lite julklappar. Ännu mer bebiskläder. Drack cappuccino och åt smörgås på café. Gick hem till hotellet och sov middag. Gick ut igen. Och så när Henrik kom “hem” klädde vi tussen för natten, gav henne en sista flaska och gick ut på stan och åt middag.

Scampi på en grekisk restaurang, Santorini tror jag den hette. Gudomligt gott var det i alla fall.

Helvete så nervöst det var. Och shit vad sliten jag såg ut!! Avmagrad på grund av amning och totalt slut av för lite sömn. Tror inte ens jag har bh på mig på bilden ovan, haha! Snacka om två trötta småbarnsföräldrar som ändå försöker få lite guldkant på tillvaron, försöker hålla skenet uppe 🙈

Och tussen, så liten, så ljuvlig, lugnt sovandes på mitt bröst ❤️

Nu traskar hon omkring som hon aldrig gjort annat, och jag – mamman – är i Stockholm ett dygn för att få lite egentid, som det så fint heter.

Egentid ja, ett ord som så många ogillar, men som jag tycker om. Åtminstone tycker jag att det är nödvändigt.

Men som bekant är vi ju alla olika. En del vill hänga med sina barn 24/7, andra behöver ett litet break då och då.

Men bara för att jag behöver ett break betyder inte det att jag inte saknar henne. För det gör jag. Hon fattas mig varje sekund vi inte är tillsammans.

Samtidigt som jag njuter när jag är själv. För jag älskar att vara själv. Också.

Ha nu en underbar första advent. Det tänker jag ha ❤️

Namaste

/S

 

 

2 december, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
BarnBebisPersonlig utvecklingResor

Ingen gravidmage denna gången

Fredag igen! Men det här med fredagslistan hörrni… har tar allt färre bilder, glömmer helt enkelt bort det. Och utan bilder blir det väl ingen rolig lista?

Eller vad tycker ni? 🤔

Hur som helst, idag är det fredag och jag är så pepp! Dels för att det snart är dags för yoga och dels för att jag ska iväg på en liten resa i helgen 🤗

För några veckor sedan skrev jag ju om att ta tag i saker, för annars blir de inte av. Och en sak som jag så gärna velat göra är att åka till Stockholm. Men jag insåg (guuud så smaaart 🙄) att jag inte kommer dit om jag inte gör slag i saken, kollar en helg som funkar, bokar biljett och hotell och helt enkelt åker.

Så det gjorde jag. Och imorgon är det alltså dags 😄

Det är typ 1,5 år sedan vi var i Stockholm senast. Det var på sommaren och jag var gravid med Aelia. Inte jättekul kan jag väl erkänna… men vad var egentligen roligt under graviditeten? 😵

Tjock och glad vid Nytorget.

Nu däremot är jag INTE gravid och jag ser fram emot det så mycket.

Oj vad jag ska njuta – av egentid, shopping, vin och vår vackra huvudstad i julskrud 🎄

Så glad att jag tog tag i det och gjorde slag i saken. Det behöver ju liksom inte vara så svårt.

Finns det något DU vill göra, som egentligen är ganska lätt ordnat om du bara bestämmer dig?

Gör det. Man vet aldrig vad livet för med sig. Eller när det tar slut.

Med de orden önskar jag dig en fortsatt fin fredag ❤️

Namaste

/S

 

30 november, 2018 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

BarnHSPPersonlig utveckling

Folks förutfattade meningar

Hej kära hsp:are och alla andra som hittat hit idag ❤️

Har tänkt lite på det där med hur vi högkänsliga uppfattas av andra, icke-högkänsliga.

Den uppfattningen jag har fått är att många som inte vet vad det handlar om bara ser högkänsliga som ”extra känsliga” som egentligen borde vila upp sig och ”ta sig i kragen”. Skärp dig och va som folk, liksom.

Så är det ju inte.

Att vara högkänslig är så mycket mer komplext, vilket bilden ovan visar 👆🏼

Men har ni som är högkänsliga upplevt att andra tycker att ni är egoistiska, bara tänker på er själva och era känslor – när det enda ni gör är att markera vad som är okej och vad som inte är okej, för att ni ska mäkta med situationen?

Det har jag.

Och jag undrar: Hur hanterar man det?

För okänsliga inför andras känslor och humör är ju det sista vi är. Vi känner ju in så pass mycket att det blir too much, och därmed måste sätta ner foten.

När jag precis hade fått Aelia fick jag höra att ”det är nog bäst att du vilar upp dig så att du orkar med när Aelia börjar sin framfart” (dvs när hon börjar gå och blir mer aktiv).

Vem säger så?

Jo, en människa som säger sig förstå. Som vill mig väl. Tydligen. Hm.

Men jag tänker ändå:

Varför säger man så om man inte vill kasta lite skit och skuldbelägga?

Och vad får den personen ut av att vilja få mig känna mig otillräcklig?

Det klarar jag alldeles utmärkt på egen hand, kan jag säga, det behöver jag inte hjälp med.

Hur tänker ni?

Hur hanterar ni det?

Igen handlar det ju till syvende och sist om att sätta gränser för att mäkta med… livet.

Namaste

/S

28 november, 2018 | 2 KOMMENTARER!
CitatMeditationPersonlig utvecklingYoga

It’s time to start living

Sådana här texter kommer ibland upp i mitt Instagramflöde. Jag tycker om att bli uppmuntrad, sporrad och pushad, så därför följer jag en del sådana konton.

Men så tänker jag – tänk om slutklämmen – ”time to start living” handlar om det rakt emotsatta? 🤔

Att det man verkligen kanske behöver för att känna sig levande är att slappna av, ta sovmorgon, dricka en kopp te istället för att stressa igång systemet med kaffe det första man gör, släppa den där jakten och strävan ett tag. Helt enkelt go with the flow och se vart det tar en. Försöka njuta av livet, uppskatta det för vad det är, utan att hela tiden kämpa för att ta sig framåt, uppåt, bli lite bättre…

Bara en tanke ❤️

Vad tror ni?

TACK förresten alla ni som kommenterat, mejlat eller sms:at angående mitt förra inlägg om momshaming. It means a lot! Och det märks att det är ett ämne som engagerar.

Namaste

/S

26 november, 2018 | 3 KOMMENTARER!
BarnPersonlig utveckling

Jag är tydligen en dålig förälder

Lördag idag vänner, och jag tänkte faktiskt ryta i lite. För jag är en dålig förälder. Tydligen.

Det här inlägget har nada med yoga att göra, det handlar om alla ”duktiga” (observera situationstecknen) mammor därute. Mammor som ALDRIG skulle sätta sitt barn framför tv:n eller ens få för sig att ge dem barnmat på burk eller en grötklämmis när de är på språng. Som kallar den förälder lat som väljer att sätta sitt barn framför tv:n en stund. Och som gärna skriker ut sina åsikter vitt och brett på sociala medier, där de får medhåll av andra duktiga mammor.

Enligt dessa mammor är babblarna skit och vad lär sig barnen att maten kommer ifrån om den serveras ur en tub?

Ja ni, är det detta som kallas för mom shaming?

Inte vet jag, allt jag vet är att jag tycker det är åt helvete (ursäkta språkbruket).

När jag blev mamma hade jag som intention att inte låta Aelia titta på tv innan hon fyllt två år. Vid ett år bröt jag mitt löfte till mig själv. För jag orkar helt enkelt inte hitta på saker hela tiden. Jag orkar inte dra igång brödbak eller ha henne hängandes på höften hela tiden. Och det är inte alltid hon är så förtjust i att leka själv. Så jag sätter på animerade barnsånger på tv:n och sätter mitt lilla hjärta framför skärmen 10-15 minuter. För ibland behöver jag bara få plocka undan eller kanske dricka en kopp kaffe utan gnäll och att någon drar i (eller ner) mina byxor.

Och för det är jag en dålig mamma?

I don’t think so.

Så nej, det gör mig inte till en dålig mamma och det gör mig inte heller till en lat mamma.

Men jag har inte hur mycket energi som helst. Och ibland tar den slut.

Snälla någon, håll med mig, för på de här DUKTIGA MAMMORNAS konton lyser de som känner som jag med sin frånvaro. Där förfasas det bara över babblarna, dessa ”hemska figurer som inte lär barnen någonting”.

Jag är medveten om att det inte är ultimat att låta ett barn under två år titta på tv, att det till och med finns forskning på det. Men jag vägrar tro att det är helt igenom dåligt.

För det första tycker Aelia att det är väldigt roligt. Och det ÄR lärorikt. Hon har lärt sig klappa händerna, stampa fötterna, knäppa med fingrarna och hon vet var huvudet, magen och kinden är. Hon kan säga BÄÄ och hon kan säga MUU och hon knackar i golvet när haren knackar på tomtens port.

Jag bakade inte innan jag fick barn och jag tänker inte börja nu heller, bara för att ha något att göra. Jag är inte och kommer aldrig att bli en bullmamma. Om det gör mig till en dålig förälder… okej.

Och vet ni vad? Förmodligen kommer Aelia att börja förskolan tidigare än vi tänkte från början. För som en mamma jag känner sa: “Ja, du gör rätt i att sätta henne på dagis. Att vara hemma i två år är BRUTALT.”

😂😂😂

Okej, brutalt kanske är att ta i, men det är heller inte så lätt alla gånger. Allt blir inte som man föreställt sig. Vissa saker är bättre, som den fantastiska, obeskrivbara kärleken man känner till sitt barn. Men vissa saker tvingas man omvärdera.

Innan jag blev mamma visste jag ALLT om hur man tog hand om barn. Eller som citatet ovanför lyder:

“I used to be the perfect parent. Then I became a mother.”

And this mother does not intend to start baking cakes. Inte lussekatter heller. Det finns att köpa. Kanske kan vi ta en promenad till affären istället. Är det okej?

Avslutar med några träffande Instagrambilder:

Namaste

/S

 

 

 

24 november, 2018 | 6 KOMMENTARER!
1 2 3 4 41

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.