Sofia Ekholm
Yoga World

Personlig utveckling

Eat, Travel, YogaLivsnjutningMeditationPersonlig utvecklingResorYoga

Count your blessings

Ibland när livet känns grått, lite tråkigt och ensamt (för det gör det ibland, den som säger annat skulle jag vilja påstå antingen ljuger eller är i dålig kontakt med sina känslor, vilket i sin tur gör en oförmögen att känna äkta glädje) så är ett bra tips att skriva ner saker man är tacksam för. Det hjälper en att få lite perspektiv på livet, se saker och ting med andra ögon och därmed kanske inse att man har det ganska bra ändå.

Eftersom mina egna känslor har varit lite, för att citera prins Daniel – “all over the place” på sistone bestämde jag mig därför för att följa mitt egna råd. So here we go – Idag är jag tacksam för:

• Att jag efter äntligen ha somnat igår kväll sov gott hela natten och vaknade utvilad och i tid för att hinna pussa lite på maken innan han stack till jobbet.

• Morgonens meditations- och yogastund, där jag tycker mig lyckades skapa bra fokus (inte för att vi yogis brukar sätta etikett på saker som bra eller dåliga… Hm… Men ni förstår… 😉 )

• Schysst genomfart i båda näsborrarna under min dagliga Jala Neti, dvs nässköljning. Javisst, ibland får man vara glad för det lilla.

• Roligt och givande möte med en gammal vän över en god och näringsriktig lunch med efterföljande kaffe i solen. Livskvalitet på riktigt.

• Möttes av en glad vovve och en bra tidning i brevlådan när jag kom hem. Hunden var dock inte i brevlådan utan låg och jäste på förbjuden plats i soffan…

• Möjlighet att jobba ute på terrassen i det soliga vårvädret.

• Konstaterade att det bara är en och en halv månad innan det är dags att packa resväskan och bege sig till sydligare breddgrader.

Ni ser – när man väl kommer igång så finns det en hel del saker att vara tacksam för, stora som små.

Vad är du tacksam för?

Namaste

/S

12 april, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Eat, Travel, YogaMeditationPersonlig utvecklingYoga

En känslomässig berg- och dalbana

“The dark thought, the shame, the malice.
Meet them at the door laughing and invite them in.

Be grateful for whatever comes, because each has been sent
as a guide from beyond.”

– Rumi

Veckan som har gått har på sätt och vis varit underlig. Jag har tvingats titta djupare in i mig själv och på hur mina känslor påverkar hela min varelse. Hur tankar blir till känslor, och hur känslor ger upphov till fysiska reaktioner, starka fysiska reaktioner. Oberoende av varandra har flera personer påpekat för mig hur viktigt det är att lyssna på sina känslor, att inte värja sig och försöka förtränga dem när det blir jobbigt.

En utmaning som heter duga, och helgen har minst sagt varit en berg-och dalbana.

Kanske är du där jag är, kanske har yogan även tagit dig till den punkt där du förstår att det inte finns någon återvändo. Att man inte kan värja sig, hålla emot och ignorera sina känslor hur länge som helst. Inte om man vill vidare. Kanske har du precis som jag tänkt: “What the fuck have I been up to all my life, och hur i helsike trodde jag att jag skulle kunna lura mig själv?”

Första gången de obekväma känslorna knackar på kanske de är lätta att ignorera, men när de återvänder (och det gör de) för tredje, femte eller kanske hundrade gången och du fortfarande vägrar öppna, släppa in och se vad de egentligen vill säga dig kanske de inte knackar lika snällt längre.

Istället för en försiktig knackning står de plötsligt redo med hela artilleriet, fast beslutna forcera din skyddsbarriär, din säkerhetsdörr, det motstånd du så hårt och länge arbetat med att hålla uppe. Och när motståndet brister gör det det med full kraft. Istället för en liten rännil ledsamhet, sorg, besvikelse eller ilska sköljer det över dig, dränker dig, lämnar dig vilsen och famlande i mörkret, oförmögen att se vad det är som egentligen sker inom dig. Kanske har det gått så långt att du inte ens förstår vad det är som orsakar den framrusande känslostormen, vilket gör den våg av sorg som drabbar dig ännu mer skrämmande.

Så släpp in. Värj dig inte. Var inte rädd för dina känslor. Gå dem till mötes. Utforska dem, och utforska din rädsla bakom. Först då kan du bli fri.

Namaste

/S

11 april, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

Eat, Travel, YogaMeditationPersonlig utvecklingYoga

Asteya – non stealing

Ibland tappar man bort sig själv. Man glömmer att fråga sig själv vad det är man egentligen vill och vart man egentligen är på väg.

Man ser inte att man har avvikit från den väg ens hjärta säger åt en att vandra. Antingen hamnar man lite vid sidan av innan man upptäcker att man har svängt fel och ibland vaknar man upp och upptäcker att man befinner sig käpprätt åt helvete, och att det är ganska lång väg tillbaka. Bäst i de situationerna tror jag är att sätta sig vid vägkanten, ta ett djupt andetag, vila en stund och sedan fundera över hur man bäst tar sig tillbaka till den utstakade vägen. Fortsätt inte gå och hoppas att din väg ansluter längre fram, antagligen gör den inte det. Eller så korsas vägen du nu vandrar på med ditt ödes stig med tiden, men varför gå en omväg?

Spara tid, ork och energi, både din och andras, genom att med bestämda steg återvända och sedan vara din väg trogen. Bestämda steg betyder inte alltid snabba steg, men det är inte alltid målet som är resan. Njut av resan, för vem tackar dig för att du anländer slutkörd och helt förbi, oförmögen att uppskatta det du drömt om?

Säg inte kanske om du menar nej, då stjäl du tid både från dig själv och andra. Genom att lyssna inåt, och agera därefter, praktiserar du den fjärde yaman ASTEYA – non stealing, vars innebörd är så mycket större än att bara ”inte lägga vantarna på andras ägodelar”.

Nyfiken och vill veta mer om asteya? Klicka dig in här eller eller införskaffa boken ”The Yamas & Niyamas: Exploring Yoga’s Ethical Practice” av Deborah Adele. Läsvärt.

Namaste

/S

Eat, Travel, YogaLivsnjutningPersonlig utvecklingReceptVegetariskt

Recept: Vegetarisk svampstrogranoff

Idag är det måndag – MEAT FREE MONDAY! Föga upphetsande blir det på svenska, där den internationella kampanjdagen för att få människor att välja mer vegetarisk mat ju kallas Köttfri måndag. Sexy.

Oavsett om man är hel- eller deltidsvegetarian kan man ju alltid behöva tips på bra mat att laga när både inspirationen och orken tryter. När jag och min man vill ha någonting rejält lilla maggen brukar vi svänga ihop en krämig svampröra med smak av vitlök och persilja, inspirerad av fantastiska matkreatören Sofia von Porats svampstrogranoff. Efter några omgångar i köket har vi dock ändrat lite på originalreceptet, som ni hittar här.

Vill ni göra som jag så behöver ni:

• 500 g champinjoner i skivor
• 1 gul lök, tärnad
• 2 pressade vitlöksklyftor
• 2 tsk olivolja
• 1 dl vatten
• 1 msk grönsaksbuljong (pulver) eller en buljontärning
• 1 tsk paprikapulver
• salt, peppar och chiliflakes, efter smak
• 6 msk Oatly iMat Fraiche eller liknande
• ½ kruka hackad persilja

Gör så här:
Stek lök, vitlök och svamp i olja i ca 5-10 minuter tills de är något mjuka. Tillsätt buljong, paprikakrydda, salt, peppar och chiliflakes och låt koka i ytterligare 5 minuter. Rör ner fraichen och hälften av persiljan. Värm upp, toppa med resterande persilja och servera med ris.

Gott, nyttigt, värmande, mättande, lättlagat, billigt, vegetariskt… The list goes on 😉

En underbar måndag och en förhoppningsvis smaklig vegomiddag önskar jag er!

Namaste

/S

 

4 april, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Eat, Travel, YogaMeditationPersonlig utvecklingYoga

Att släppa taget

”Sometimes holding on does more damage than letting go”

Att släppa taget. En av de vanligaste fraserna vi yogisar svänger oss med. Så enkelt i teorin, och så svårt i praktiken.

För tänk om vi kunde släppa taget om alla föreställningar om hur saker och ting, människor och situationer ska vara. Om hur livet ska vara. Om vi kunde sluta kämpa och med ett accepterande hjärta se saker för vad de är (och att överhuvudtaget se och känna mer med hjärtat än med huvudet!!!). Att kärleksfullt och accepterande se sig själv för den man är. Att tillåta sig själv att falla, utan hårda förebråelser.

Att inse att vi inte är tillbaka på ruta ett de gånger vi snubblar och mer känner oss som en liten blöt fläck än en stark lejoninna. För ibland känns det så, som om allt har varit förgäves.

Min läxa – och kanske också din – är att jämföra och se hur jag hanterar livet nu med hur jag hanterade det för ett år sedan. Att verkligen inse att jag inte är tillbaka på ruta ett, att jag inte trots, utan tack vare, alla svårigheter och hinder har vuxit. Att det är tack vare dem jag är där jag är, och att jag tack vare de svårigheter jag nu går igenom kommer att växa ytterligare.

Som min yogalärare Louice sa i fredags: ”Trust the process”.

Namaste

/S

3 april, 2016 | 4 KOMMENTARER!
1 38 39 40 41

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.