Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Sofia Ekholm
Yoga World
HSP

När det brister

Känslan i söndags kväll… Foto: Pixabay.com

Ah, jag måste bara dela med mig, till alla er som kämpar med högkänslighet, barn och trötthet och allt vad det nu kan vara.

Söndagen – söndagen var en bra dag, jag hade en bra vecka att blicka tillbaka emot, kände att jag hade fördelat min energi skapligt bra och ändå var ganska pigg trots att min man jobbat lite extra mycket. Visst, lite trött var jag men vem är inte det? Det var en “lugn” dag – jag åkte och köpte frallor till frukosten, vi åt tillsammans och tog sedan en rask promenad. Mellis på det och därefter var det dags att rösta. Kö i vallokalen och fullt med folk. In på stan för en lunch och lite shopping och sedan hem för en kort tupplur (alla sov!). Lite kaffe på det och sedan åkte Henrik och Aelia iväg till Ikea medans jag skrev lite och tog en promenad. Väl hemma igen var det fullt blås med Ikeakartonger överallt. Jag kände mig glad, Henrik var glad, Aelia var glad, trots att det närmade sig läggdags. Henrik pulade i vardagsrummet med nyinköpta lampor, Aelia “hjälpte” till (snodde skruvar och muttrar) och jag började plocka i ordning de leksaker som låg utspridda. Och så, när jag sitter på huk och ska resa mig upp som den viga yogi jag är så slår jag i svanskotan i ett utskjutande handtag.

PANG – och jag börjar storböla.

Från att allt i princip hade varit frid och fröjd kände jag helt plötsligt att “nu orkar jag inte mer”, och smällen (skapligt hård ändå, ska tilläggas) var den utlösande faktorn.

Tro mig när jag säger att jag inte anade att ett litet minisammanbrott var på väg. Ingen aning, not what so ever. Det jag gick och funderade på under tiden jag samlade klossar var om vi skulle beställa pizza till middag och vad jag i så fall skulle ha på den – champinjoner och räkor eller kanske sardeller och kapris?

Henrik blev rädd och trodde naturligtvis att jag hade slagit mig illa, men jag väste bara “låt mig vara ifred”, vände mig bort och fortsatte att gråta. Sedan skämdes jag och tog emot hans och Aelias kramar, fortsatte lipa. Trött som en liten sill.

Det blev ingen pizza. Henrik nattade Aelia efter att han tvingats städa upp kartongerna i vardagsrummet (“jag kan inte vistas i det här kaoset!”) och jag gick ut i trädgården och plockade hallon (helt rimligt, eller vad säger ni?) och sedan blev den ett kväll i soffan med te och mackor.

Nu när jag ser tillbaka på dagen så ser jag naturligtvis att den – åtminstone med högkänsliga mått mätt – var en ganska påfrestande dag, där jag kom i kontakt med en massa människor och därmed även deras energier.

Egentligen hade jag planer på att ta ett yogapass på eftermiddagen också, vilket jag inte gjorde, och så här i efterhand undrar jag: Hade det fått mig att må bättre eller ännu sämre? Slagit i ryggslutet hade jag förmodligen gjort ändå, frågan är om jag hade reagerat annorlunda om jag precis hade kommit hem från ett globalyogapass 🤔

Helt bekväm med att dela med mig av det här är jag inte. Vilken 36-årig småbarnsmamma börjar gråta för att hon slår sig – eller för att hon är trött, för den delen? Kan hon inte hålla igen, åtminstone tills barnet har somnat?

Nej, fan heller. Vi mammor måste också få gråta, för vi är trötta. Är vi högkänsliga är vi förmodligen ännu tröttare 😔

Och jag tror, nej – jag är övertygad om – att barn inte ska skyddas från känslor, inte sina egna och inte föräldrarnas. Alla känslor ska vara tillåtna, och även om det kansle är obehagligt tror jag det är viktigt att de ser att även mamma och pappa gråter ibland.

För om människorna i barnets närmsta omgivning alltid har på sig en glad och munter mask – hur ska de då våga visa vad de själva känner?

Hm, vågar knappt tänka på hur det hade gått om jag hade följt med till Ikea. Psyket?

Namaste

/S

 

 

 

 

 

Annons
Annons
12 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Personlig utvecklingYoga

De tre A:na

Måndag! Har ni haft en bra helg? Jag har faktiskt hunnit läsa vidare i boken “MIndfulness för föräldrar” 🤗

I ett kapitel som heter “Hur jag blir närvarande” tar författarna upp någonting som kallas de tre A:na – ANDAS, ACCEPTERA och AGERA. Syftet med den här metoden (som jag även har läst om på Meditationsguiden på Facebook) är i och med bokens tema hur man ska hantera jobbiga situationer med ens barn. Jättebra, väldigt användbart. Men jag tänker att det är ett toppenbra sätt att sätta stopp för automatiska reaktionskedjor oavsett vad det gäller i livet.

För det är ju så lätt att bara reagera på automatik och därefter låta känslorna dra iväg med oss – för det mesta till en plats där vi inte mår så bra eller är så trevliga mot våra medmänniskor.

Så när någonting som du tenderar att bli upprörd över sker nästa gång, försök att stanna upp och ta några riktigt djupa, medvetna andetag. Då tillåter du dig själv att landa och se på situationen lite utifrån innan du tar nästa steg. Försök sedan, när du är medveten om situationen, ser den som den faktiskt är och inte genom dina känslofyllda glasögon, att acceptera saker och ting som det är. Genom att andas djupt och acceptera situationen skapar du större möjlighet för dig själv när det kommer till att agera, och inte reagera, som man lätt gör på automatik utan de här två stegen. Du har nu möjlighet att välja ett annat sätt en det automatiska att hantera situationen, förmodligen ett lugnare tillvägagångssätt som inte skapar olustiga känslor eller upprördhet hos de runt omkring dig.

Tanke kommer före känsla.

Alltså:

• ANDAS

• ACCEPTERA

• AGERA

Det får bli en liten utmaning för mig att försöka komma ihåg och få till den här veckan ❤️ Att jag inte lyckades med det i söndags är en annan historia, men den får ni höra på onsdag.

Namaste

/S

Annons
Annons
10 september, 2018 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

Meditation

“The key to everything”

”You will lose everything. 
Your money, your power, your fame, your success,
perhaps even your memory. 

Your looks will go.
Loved ones will die. 
Your own body will eventually fall apart.
Everything that seems permanent is absolutely impermanent and will be smashed.


Experience will gradually, or not so gradually, strip away everything that it can strip away.


Waking up means facing this reality with open eyes
and no longer turning away.


Right now, we stand on sacred and holy ground.
For that which will be lost has not yet been lost, and realising this is the key to unspeakable joy.


Whoever or whatever is in your life right now
has not yet been taken away from you.


This may sound obvious but really knowing it
is the key to everything,
the why and how and wherefore of existence.


Impermanence has already rendered everything and everyone around you
so deeply holy and significant
and worthy of your heartbreaking gratitude.


Loss has already transfigured your life into an altar.”

– Jeff Foster

 

************************************************************************************************

Visst är det en fantastiskt vacker, tänkvärd dikt? Trillade över den när jag läste Lisa Näs yogablogg på Amelia, och kände direkt att jag ville dela med mig av den ❤️

Önskar er alla en fortsatt skön helg!

Namaste

/S

Annons
Annons
8 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Veckans bästa

Missförstå mig inte…

Halloj!

Här sitter jag och äter frukost på café alldeles för mig själv. Snart är det dags att dra mig bort till gymmet och veckans sista yogapass. Utanför fönstret kilar folk omkring på väg till jobbet, en del kommer in för att köpa med sig fredagsfika till kollegorna och några bord bort sitter en grupp herrar och dricker kaffe. Att komma hit är verkligen ett skönt sätt att starta fredagar på (även om det blir att gå upp tidigt, idag cyklade jag in till stan redan klockan halv sju) 😊

Förutom att blogga sitter jag och skriver på ett projekt som jag snart hoppas blir verklighet. Mer vill/kan jag inte säga om det nu, så istället kan vi väl istället sammanfatta veckans bästa händelser? 🤗

Veckans bästa:

Stund: Missförstå mig inte. Jag ÄLSKAR min familj – min dotter och man. Men ibland så är det sååå skönt att vara ensam. Ni vet, när det blir alldeles tyst. Som i onsdags. Mannen jobbade kväll, tussen hade somnat trots en envis nästäppa och så var det bara jag, en räksallad och ett glas vitt vin. Helt tyst. Inte ett ljud. Ingen som ville prata, ingen som grät eller gnällde, ingen som slamrade med disken. Jag vill inte vara själv varje kväll, absolut inte. Men en gång i veckan – ja tack  ❤️

Min lilla äppelälskande älskling – mitt liv – mitt allt. Men ibland är det skönt när du har somnat.

Öppet hus: Min ”gamla” yogalärare Sandra Jämtfjäll har öppnat egen studio – Jämtfjällan Yoga – och bjöd in till öppet hus i lördags, så jag passade på att kika på hennes mysiga lokaler och delta i en globalyogaklass med efterföljande meditation. Härligt, och det gjorde mig redo för lunch med familjen och svärföräldrarna samt några timmar på stan efteråt ❤️

Craving: Alltså, TRYFFEL! Jag har fått en hangup på tryffel, så i lördags gick vi all in och smaskade kronärtskocka med brynt tryffelsmör, tryffelchips samt tryffelbrie. Bland annat. Sååå gott! Hur jag mådde i magen efteråt? You don’t wanna know…

Boktips: Tussen och jag har hängt en del på öppna förskolan på senaste, och där trillade jag (bokstavligen) över boken Mindfulness för föräldrar – en jäkligt givande och inspirerande bok för alla föräldrar som ibland har svårt att identifiera sig med sin nya roll och allt vad den innebär. För det är inte alltid så lätt att ”bli” förälder, när man i så många år, hela livet, inte har varit det. En tillåtande bok som gör att man känner sig good enough helt enkelt, och vem kan inte behöva hjälp med det då och då?

Inspirationsträff: Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet att jag är med i ett nätverk som heter Kalmar Influencers. Och i onsdags var vi bjuda på frukost och bokrelease med Kalmarförfattaren Thomas Karlsson, som berättade om tillkomsten av sin bok Dolt förflutet. Så spännande, inspirerande och intressant! Vem sitter inte och häckar på en roman menar jag? 😉 Och så roligt att träffa tjejerna förstås – alltid!

Oj, tiden flyger iväg! Jag måste rusa.

Ha nu en fantastisk helg  allesammans! Själv ser jag fram emot att fira tennbröllop! Yes, igår hade vi faktiskt varit gifta i 10 år, min man och jag… ❤️ Tiden går som sagt fort när man har roligt  😉

Namaste

/S

Annons
Annons
7 september, 2018 | 2 KOMMENTARER!
HSPOkategoriserade

Svar på tal – färdiga punchlines för störiga människor

Hej alla högkänsliga vänner och läsare (och hej på er andra också)! ☺️

Shit, redan onsdag igen. HSP-onsdag, och jag tänkte skriva lite om att lära sig stänga av. För det kan jag inte. Eller typ inte. Jag kämpar verkligen med att lära mig stänga av yttre, ”störande” ljud och intryck… Men jag lyckas sällan. En del högkänsliga brukar föreställa sig att de omges av en skyddande bubbla, ett äggskal eller liknande för att på så sätt minska påverkan utifrån. Det är ett trick jag inte lyckats få till, så än så länge är min strategi att helt enkelt avlägsna mig när ljud-, ljus-, doft- eller aktivitetsnivån blir för intensiv. Eller sätta på mig ett par ljudreducerande lurar (helst med extra öronproppar under).

Eftersom ovanstående saker påverkar mig så starkt har jag ibland svårt att säga ifrån på ett trevligt sätt – jag liksom tror att alla andra upplever det lila starkt och blir sur och irriterad när de inte ens verkar veta vad jag pratar om. Hallå – hur kan ni inte märka att det tjuter ur näsan när mannen till höger andas eller att stämningen mellan paret vid bordet där borta är riktigt, riktigt dålig?

Så jag försöker ta ett djupt andetag, kliva tillbaka ett steg och sedan förklara på ett trevligt sätt. Det är som sagt inte lätt, inte när ens hela inre är i uppror. Men genom att ha färdiga ”lines” blir det lite enklare. Här är några av de jag använder mig av:

”Jag blir väldigt störd av ditt snorande/harklande/ljudliga andning mm. Jag vet att det är mitt problem, att du inte låter mer än normalt, men att min hörsel är extra känslig just nu och därför blir jag irriterad.”. Obs! Detta säger jag enbart till människor som jag står nära, tror knappast en snubben på bussen skulle visa någon som helst förståelse här 😆

• ”Jag har svårt att hantera den höga ljud- och aktivitetsnivån hemma hos er så tyvärr behöver jag tacka nej till fikan/kalaset/sommarfesten/söndagsmiddagen/julafton.”

”Jag är trött och behöver boka om vår träff till ett annat tillfälle.” Obs! Här säger jag egentligen redan för mycket. Man behöver inte förklara varför, även om det ibland känns enklare. Ett ”nej tyvärr” borde räcka. Är det någonting du också behöver bli bättre på? Öva!

Det finns ju tusentals saker som ”stör” oss högkänsliga, så kanske bör du ta dig en funderare och sedan lista de situationer som är jobbigast för dig. Klura sedan ut några trevliga repliker som du kan använda dig av när du hamnar där.

För trots att en del alltid kommer att misstro oss eller (med vilja?) missförstå våra förklaringar och det vi säger finns det ju egentligen ingen anledning att bli arg, hur upprörd man än blir när folk inte förstår en.

Öva på att våga stå upp för dig själv, dina känslor, dina behov och din högkänslighet. Dina åsikter och dina känslor är lika mycket värda som någon annans.

Namaste

/S

Annons
Annons
5 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 3 80